Jag använder aldrig uttrycket ”vila i frid” i samband med någons död.
Än mindre nu när vila i frid är den medicin som lindrar min sjukdom.
Just i detta nu är det Tomas Tranströmer som jag önskar annat än stillsam vila på andra sidan livet. Jag önskar honom dans i glädje och högljudd sång, och sänder med dessa gamla ord och denna bild en tacksam tanke för poesi som berört både mig och Nobelkommittén.
För den som är drabbad av min eller någon annan begränsande sjukdom eller livssituation är det livsviktigt, och så svårt, att lära sig att hushålla med de hårt begränsade krafterna. Att välja vilan först, snarare än att bli färdig med saker. Kanske fler behöver öva sig i det för att hålla längre. Jag påminner mig och dig med hjälp av Tranströmers ord, som får tala om både disken och detta att vara människa.
Romanska bågar
Inne i den väldiga romanska kyrkan
trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande
piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones,
Herr Tanaka och Signora Sabatini,
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.
Tomas Tranströmer
Ur diktsamlingen ”För levande och döda” (1989)
Jag är inte så skriftsprängd (längre) att jag vet var det står, men min mamma har lärt mig nåt om att vi ska få hoppa som kalvar. De där halvnymodiga reklamerna om bregottfabriken när kalvarna släpps fria, kan ibland röra mig till tårar. Nej, jag vill aldrig heller vila i frid. Men måste jag vila mer så ber jag om att kunna göra det i frid.
Tack för att du hjälpte mig till smärtlindring (eller tänkapåannstänvärken) i form av bibelstudium. I Malaki står det: ”Men för er som fruktar mitt namn skall rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar. Då skall ni komma ut och hoppa likt kalvar som släpps ur sitt bås.”
Jag vet aldrig om det är fruktan jag ägnar mig åt i min tro, men läkedomen och kalvskuttet längtar jag efter. Och efter att vila i frid redan här i livet. Två veckor med värkbruten sömn utan frid och jag är redan less. Hoppas du har sovit bra efter ditt besök hos mig. Tack för det.