November. Denna utmobbade månad är inte grå hos oss. Den skimrar av årsdagar.
Den här dagen är en av alla de datum som lyser starkt i minnet. Den sjätte november för fyra år sedan stängde vi våra åtta resväskor och begav oss till tåget.
Bilderna är från packningen inför senaste Kenyaresan, 2011. Och storväskan som rymmer en lång tolvåring inköpt på secondhandmarknad i Nairobi 2009.
Kramar, vinkningar och lokatidningafotograf. Nu skulle vi iväg på vår stora resa. Den som skulle vara mellan fyra och max sex månader. Trodde vi. Åtta blev det innan vi kom hem. Fyra i familjen.
Tre var vi som reste. Tre hade vi varit i nästan tio år. På Arlanda mötte en stor skara vänner upp den kvällen och firade av oss med middag i avgångshallen. Vi var på väg. Till lillebror.
Före oss hade ett paket rest ner. Ett litet pussel och ett bläddervänligt album.
Albumet innehöll bilder på oss tre. På varenda en hade vi samma kläder på oss. De kläder vi skulle ha när vi mötte vår lille 2,5-åring. Så att han säkert skulle känna igen oss. Det var adoptionsorganisationens fina idé. Och den fick oss att bära just dessa kläder i handbagaget.
Idag har jag just den tunikan på mig. Den som väckte en haiku redan igår.
tröjan kramar om
och påminner om dagen
då kärlek blev till
En av bilderna på oss tre hade jag satt fast på utsidan av paketet. Den fick vi se när vi kom till Nairobi. Det fotot satt fastklistrat ovanför vår pojkes säng på barnhemmet.
Hej.
ÅÅ tårarna bara rinner på mig när jag läste det här inlägget.
Att vara tre när ni åkte och fyra när ni åkte hem…
Så fantastiskt så det finns inte ord.
Så glad för er skull.
Kram
Fina ni inifrån och ut <3
Mina tårar rinner också. Jag blir så rörd och berörd, framförallt av den allra sista meningen. Så glad att ni fyra fick varandra
Jag dör en smula inuti när jag läser….vilken lycka! Anna
Fina, underbara minnen!
Tänk att trista tunga november kan var en glädjemånad, en Gudamånad. SÅ underbart att ni fick bli fyra, det är en sån där glädje som inte ens går förklara,ssk för dom som inte behövt längta så mkt, Gud är god i sin plan. Era barn fick underbara föräldrar som förstår tacksamhet. Kram
Tack för alla fina hälsningar! För fyra år sedan vaknade vi upp tidigt på Arlanda och traskade med allt bagage mot livets största resa.
Vad härligt att läsa om er resa till något stort.
Angående det här med febern, så är det otroligt påfrestande att aldrig vara pigg någon gång, men ändå inte sjuk så att folk förstår att man inte mår bra av det. Min nya läkare började på om att det är nog något depressivt över det hela då jag har haft mycket påfrestningar under en längre tid och skrev ut något antidepprisivt medel mot det. Men jag köper inte det teorin fullt ut, då jag har en sjukdomskänsla som jag inte kan relatera till stress eller att jag skulle vara deppig och jag har ingen lust att börja äta antideppresiva tabletter innan dom har utrett ordentligt vad det kan vara, isåfall börjar jag hellre med att gå och prata med någon först. Det kändes mer som en enkel förklaring på det hela eftersom dom inte hittar något via några prover, har du också råkat ut för detta?
Ha det bra
Kram Victoria
Hej igen Victoria!
Vad ledsamt att också du får höra det där med att det skulle vara psykiskt. Nu vet jag förstås inte hur du har det, men hos mig är det så tydligt att det är fysiskt – och jag blir så oerhört trött när andra, både läkare och lekmän, inte tror på det. Jag skrev om frustrationen kring det i ett tidigare inlägg. Dessutom finns inga belägg för att psykisk utmattning skulle ge feber på det här sättet, så jag tycker du gör alldeles rätt i att ifrågasätta medicinering mot en depression. Kanske en liten självkoll för att stämma av dig själv, och ha på fötterna vid läkarsamtal?
Jag arbetade första månaden, men sen gick det inte längre. Nu känner jag min feber så pass att jag kan klara mindre aktivitet de dagar den håller sig lite lugnare, men jag får alltid räkna med en försämring efter det. Efter att vårdcentralen sagt ”virus” i sju veckor fick jag remiss till infektionsklinik, där de hittade en ev diagnos men gav upp det spåret för tidigt (tycker jag själv) och sen släppte mig utan att jag blivit frisk… Nu har jag bråkat mig till en second opinion och ska bli utredd på ett större sjukhus. Inte lätt, men efter en del arga samtal gick det. Jag hoppas att du orkar bråka lite och också blir utredd. Ju längre tiden går desto fler exempel får jag på tillstånd som kan ge oklar feber på det här sättet: twar, endometrios, harpest, borrelia, kronisk körtelfeber osv..
Kram!