Idag kom skrivandet ikapp och en text kom till mig och gav ljus och glädje. Om den texten inte når ut till så många andra så har den i alla fall hjälpt mig. Det känns gott. Jag tror som bekant att det finns en Gud, och att de gåvor H*n har lagt ner i oss syns tydligast i möten människor emellan. Och där är det kreativa skapandet en del.
Trots att jag börjar få betänkligheter kring idén att försöka sälja mina böcker på julmarknad så har jag börjat förbereda. Idag slog jag in en hög böcker medan jag tittade på en 19-kronorsfilm som jag aldrig hade hört talas om. Det finns risk att det kom en del tårar med i paketen, för det här var den starkaste film jag sett på länge. Numera är det sällan filmtitlar översätts till svenska, och här kunde de gott ha behållit den sköna titeln ”Dear Alice” istället för den svenska ”För kärleken”. Tårar som sagt. Dem som jag samlat på mig, och dem som kom på grund av filmens tema och vad det berörde i mig. Jag kan inte göra den rättvisa. Men tack Othman Karim för en helt fantastisk film. Se den. Och skicka gärna alla du känner att köpa en tårbestänkt bok vid Galtströms bruk om två veckor.
Nu är det ont om både kommentarer och besökare här. Så går det nog när jag själv inte har varit bra på att kommentera på andra bloggar. Så är det tydligen. Bloggen och texterna här lever inte så mkt av sig själv som av att jag är aktiv på andra håll. Jag vet riktigt inte vad jag tycker om det. Lite både och tror jag. F ö har jag nog lyckats sluta skriva hälsningar till dem som aldrig orkat titta in och lämna ett avtryck här. Tror jag.
Filmen verkar jättebra, jag kände inte till den. Apropå besök, så brukar de öka vid någon form av tragik, verkar det som. Lite drama eller kändisskap verkar göra susen… Lite cyniskt sagt, men inte helt osant.
Hoppas du får en bra kväll. Kram!
Tack goa vän, för att du troget hänger med mig här. Det är stort både med tanke på att jag värderar dig högt och med tanke på att din blogg är en autobahn och min en ko-stig 😉
Du är i mina tankar i helgen. Och jag önskar dig bort från tragik till en bloggläsartråkig men underbar vardag.
Kramar!
Skönt att du saknar alla mina besök under den datorlösa månaden 😉 Har inte kommit många kommentarer från mig under den här tiden, varken hos dig eller andra… Det går att läsa i mobilen, mycket sämre att kommentera. Men nu har jag i alla fall en mini-PC. Thank heaven!
Klart jag saknar dig, käraste FC. Men du liksom Hedda har ju miljoner läsare (eller nåt sånt 🙂 ) så det är inte konstigt om ni inte hinner kommentera överallt där ni vill.
Otur med datorer, tur med barn – som det gamla (eller sekundnya) ordspråket säger. Så snart ska du se att det är din tur!
Jag tittar alltid in, men kommenterar inte så ofta. Vilket du kanske observeratat. Det betyder inte att jag inte läser. Hoppas du förstår det….
Absolut. Glad att du tittar in Kix. Och önskar att du ska få titta in i en gladare och ljusare framtid alldeles snart.