I gårdagens Radiopsykologen nämndes vikten av att dela livet och de svåra livsfrågorna med andra. Det är en av de frågor som berör mig allra mest – och jag är kanske ibland för benägen att tala om det som är svårt. Det är inte alla som vill ha ett ärligt svar när de frågar hur man mår. Det verkar också vara mycket lättare att öppet tala om det svåra efter att man har tagit sig igenom det. Jag tycker det är synd att det är så, för jag tror man missar en massa stöd från andra genom att inte antyda att livet är tungt när det faktiskt är det. Förvisso slipper man därmed oönskade kommentarer – men jag tror på paradoxen att många människor skulle må bättre om de vågade tala om att de mår dåligt.

På Bokmässan var jag på seminarium med Linda Olsson som kommit med sin tredje (av mig enormt efterlängtade) bok. En bok som direkt blev en bestseller i Nya Zealand. Då med titeln The kindness of your nature.

Linda berättade under seminariet att hennes rollfigur hade klarat sig igenom det tunga mycket bättre än Linda själv – och jag uppskattade SÅ den ärligheten. Den är ovanlig. Jag önskar naturligtvis att också Linda Olsson ska ta sig hela vägen igenom – men jag är övertygad om att andra blir hjälpta av ett sånt tydligt erkännande av att livet inte är alltigenom milda sånger. Apropå titeln på hennes första bok: Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Den boken värmde mig rakt igenom.