”Den här kan du få” sa min tös imorse när hon gjorde sig redo inför en lång dag med skola, dans och kör. Kören ska om ett par veckor sjunga i ett fantastiskt sammanhang, och redan de osjungna noterna ger rysningar.

Hon menade nog att jag kunde få slänga det notpapper som var felaktigt och inte behövdes. Men jag tog det och sjöng. Och lyssnar om och om igen på en sång som berör mig starkt.

Py Bäckman har skrivit den texten, som så många andra av de texter som berör mig och som klingar med en rytm som jag känner igen i mina egna texter. De flesta ännu inte tonsatta. Igår på dopet läste jag en text, en annan och längre än den jag bjöd på här, som jag hade velat sjunga om jag hade haft gåvan att kunna tonsätta. Men jag nöjer mig med den jag har. Att kunna skriva med ord som berör. Det är stort att få bekräftelse på det. Ger mer liv åt livet. Det är nu som livet är mitt, jag har fått en stund här på jorden.

Igår blev livet så pulserande nära. I lyckan över min fantastiska familj, tacksamheten att Gud och pillren lät kroppen orka, gåvan att få bära ett barn till dopet och bli del av hennes familj och kristna liv, få möta en vän för första gången och ta emot hennes tårar med en famn som själv har längtat.
Det är nu som livet är mitt.

Gabriellas sång
Text: Py Bäckman
Musik: Stefan Nilsson

Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv