….fick jag anledning att fundera extra över idag.
För mig betyder kommentarerna så oerhört mycket. Tack till er som kommenterar, ofta eller sällan eller nån gång ibland. Att jag vet att jag är läst och att det jag skriver på nåt litet vis har betydelse för någon annan gör en ofantlig skillnad. Det är som breven från mina bokläsare, fast i en något annan skala.
Jag är en som kommenterar. Ofta. Om jag läser något som berör mig så vill jag gärna förmedla det om än så bara med ett litet ord. Men när jag tänker efter på hur många bloggar jag regelbundet kommenterar så blir jag ganska nedslagen. Det är säkert ett tiotal av dem som aldrig har lämnat något livstecken hos mig. För mig ger det samma låga känsla som att säga hej till en person som aldrig någonsin svarar. Så frågan är då, ska jag sluta säga hej eftersom det inte verkar ha någon betydelse för den andra om det görs eller ej. Eller ska jag fortsätta heja eftersom det är att följa mina värderingar?
Hej, vill bara säga att jag kikar in här ibland och uppskattar mkt det du skriver! Tänkvärt det du skriver om kommentarer… ska skärpa mig där! Befinner mig i väntanslandet på bb och det känns så skönt att ibland läsa när någon annan sätter ord på mina känslor. Tack för en fin blogg helt enkelt!
Det där är lurigt – för å ena sidan skriver man för sin egen skull, å andra är det för att man vill bli läst 😀 Men jag känner igen känslan!!!
Jag kommenterar i alla fall ibland här 🙂 men läser oftare och uppskattar det du skriver!
Tack för era kommentarer – som var så fina även om det kanske verka som att jag bara ”var ute med håven”. När jag reflekterar vidare över varför det blir så jobbigt med alla de här bloggarna som jag så ofta har kommenterat utan någon respons så inser jag att det är nån gammal känsla som kommer tillbaka. Den där tanken om att inte duga. Inte vara tuff nog för att bevärdigas en blick av de populära. Så kanske är det mer att det ligger hos mig än att det borde finnas någon norm för vett och etikett i kommentarsvärlden.
Snart så – jag är så glad att du berättade att du läser och önskar att vägen till BB ska vara uthärdlig.
Jagvilljagkan – jag skriver nog väldigt mycket för att bli läst, och DET gör jag för min egen skull 😉 Nu ska jag läsa din nyflyttade blogg. Har bara snubblat förbi tidigare, men nu ska jag stanna längre och kanske mejla och fråga om lösenord…. (Också det brukar kunna ge en sån där gammal tonårsundran om man ska kvala in)
Hej och hopp – så roligt att få dina kommentarer emellanåt. Minns så väl din gamla resa och nu ser jag att en ny är påbörjad. Och att det finns blogginlägg att läsa. Kul! Tror fler än jag har saknat dem!
Du är så välkommen så! Och lösenordet är… eller förresten, det ska jag kanske inte skriva här 😀 Men du får det gärna!
Och visst är det så, att bli läst är den yttersta bekräftelsen. Gott att veta att man (läst; jag) fortfarande får sitt självvärde bestämt av andra människor… haha
Jag läser en del men kommenterar extremt sällan om man jämför. För mig handlar det oftast om att jag tycker det är svårt att få ned tankar och känslor i sammanhängande meningar. Själva skrivandet blir ett hinder och jag ställer krav på mig själv om hur jag formulerar mig till er som skriver bloggar och är så duktiga på att sätta ord. Det resonemanget funkar förstås inte på de som själva bloggar men inte kommenterar förstås. Jag tror iallafall att vi är många som läser, kanske inte kommenterar, men som funderar vidare, diskuterar med våra vänner och indirekt och kanske på sikt kommer tankar, ord och möten tillbaka till dej, fast mer osynligt. Jag tror du kan lita på att så är fallet med din blogg!
Jag känner igen dina tankar hos mig själv. Jag skulle önska att jag var duktigare att kommentera på de bloggar som jag verkligen läser vartenda ord av, som till exempel din. Men ibland sker läsningen under en kort paus på jobbet och jag känner att jag vill tänka igenom vad jag vill skriva och då blir det ofta inget.
Sedan är det de bloggarna som aldrig kommenterar hos mig, fast jag ofta kommenterat hos dem. Där har jag nu insett att för dessa bloggare är inte dialogen så viktig, så jag har slutat kommentera där. Envägskommunikation är ju liksom inte så kul. Jag har faktiskt gjort en rejäl rensning i min rss-läsare, eftersom jag vill fokusera på de bloggar som jag får ut något av, som vill prata med mig.
Oftast när jag bloggar går det väldigt fort och jag har i princip tänkt igenom vad jag vill skriva innan jag loggar in på bloggen. Det är inte färdigformulerat och färdigtänkt, men nästan. På det viset hinner jag blogga nästan så mycket som jag vill. Att svara på andras bloggar är svårare, för då kan man ju inte tänka ut något i förväg, det måste gå fort. 🙂
Förstår att du tröttnar på att kommentera hos bloggar som aldrig svarar… Kram!
Kom på en sak till. Kanske tänker barnlöshetsbloggarna att du inte behöver någon respons eftersom du redan har barn…? Det är bara en tanke… kanske avundsjuka?
Jag kommenterar mindre än jag läser, alldeles särskilt de som har lösenord… mest för att jag ofta mobilläser… Kanske blir lättare med den smartare telefonen (som ju dock är smartare än sin ägare)
Tack igen för era funderingar!
Mea – roligt att du ger dig tillkänna. Tack för de goa orden! Viktig tanke det där med språket – nu när jag läser den känner jag igen den från vad flera kompisar sagt om svårigheten för dem att kommentera på Facebook.
Hedda – du hör ju till de flitigaste kommentatörerna, så det finns absolut inga förväntningar på att du skulle kommentera mer. Men jag uppskattar oerhört dialogen på de olika sätt vi kommunicerar. Mina funderingar gällde som sagt dem som aldrig nånsin kommenterat men som ofta får mina kommentarer. Och nog känns det som att jag borde sluta ”tjata” där det bara är monolog och inte dialog.
FC – så smarta telefoner finns inte! Jag är så glad att se dig här ibland, att ha sett (också) dig live och att du bjuder in både mig och alla i landet som vill till din längtan.
Funderar i samma banor ibland men så tänker jag om en kommentar får betyda något för någon så är det värt det även om jag inte får någon respons tillbaka.
Hoppas du har en bra helg. Kram
Tack Tea! Ja, det är så sant. Men vissa stunder krånglas till av den där känslan av att mina kommentarer kanske inte betyder så mkt som jag tror när de återkommande verkar gå bloggaren obemärkta förbi. Men de allra flesta bloggare svarar, antingen på den egna bloggen eller på min, och då känns det som att det är hos dem som mitt fokus kanske ska vara istället för att jag ska svansa efter som en som inte är bjuden på kalaset men försöker hojta in genom fönstret 🙂
Kram och allt gott till dig och mirakelfamiljen!
tycker absolut du ska fortsätta kommentera! själv har jag märkt att jag nästan slutat helt…tyvärr…
kul att läsa din blogg i alla fall!
kram kram från huvudstaden
Tack Magdalena – för din hälsning och för att du trots allt kommenterade här 🙂
Jag gillar liksom du att få kommentarer och trots att jag vet att jag har så många fler läsare än kommentatorer så blir jag besviken när ingen kommenterar. Själv försöker jag alltid kommentera om jag bara har ngn form av ork, om inte annat än visa att jag varit där. DU är jätteduktig både på att skriva och kommentera. Ibland är jag så trött trots att jag har tankar som kommentar o vill så blir jag så besviken på mig själv att jag inte orkar . Ha en bra dag kram