Häromkvällen började jag läsa en favoritbok från min barndom. Katitzi. Det är en glädje att läsa Katarina Taikon för en intresserad sjuåring. Hon var en utmärkt författare, men det är ändå en sorg med i kvällsläsningen eftersom den här boken påminner så mycket om hur nedsättande människor talar och tänker om andra. Av bara farten. Utan eftertanke. Språket har till viss del förändrats men synsättet finns kvar. Vi och dom. Vi som tillhör. Dom som är främlingar.

Jag hör tack och lov aldrig någon som säger n-ordet om min svarte son, tror de flesta har förstått att samer är rätt benämning, men fortfarande kallas romerna zigenare på rasistiska nyhets- och skvallersidor på nätet och alltför ofta av gemene man. Flera gånger om året hör jag dessutom det ovärdiga uttrycket som handlar om att benämna sig själv eller andra som ”familjen Taikon”. Jag hör det för ofta, kanske är det en dialektal fulåkomma, men jag har inte förrän nyligen noterat hur starkt jag reagerar inombords när någon använder detta familjenamn för att beskriva något stökigt, oordnat, dåligt. Och det sägs helt oreflekterat av människor som jag är helt säker på ser sig som vänliga och fördomsfria. Men att slentrianmässigt använda någons släktnamn för att måla upp en negativ bild, vad är det om inte fientlighet mot främlingar? Ordet zigenare härstammar från ett grekiskt ord som betyder just främmande eller ”den svarta främlingen”. Vi och dom. Vi som är ljusa och välkända. Dom som är svarta och främmande, vars efternamn får användas som term för det kaosartade och dåliga.

På romska ungdomsförbundets hemsida läser jag om romernas historia att romerna ursprungligen kom från Indien och kom till Europa år 1312 då de ”landsteg de på den grekiska ön Kreta och blev benämnda de svarta främlingarna. Året var trettonhundratolv. Fortfarande år tjugohundratretton finns det åtskilliga människor som fortsätter kalla romer för svarta främlingar. Romska ungdomsförbundet berättar att ”romerna själva kallar sig för rom (uttalas rrom) vilket betyder människa.”

Bild från www.filmarkivet.se om filmen Uppbrott (Sucksdorff, 1948). Foto: Martin Bodin.

Rättstavningsprogrammet känner inte igen benämningen romer, men släpper igenom termen zigenare utan att protestera. Katarina Taikon omnämnde romerna zigenare i sina böcker om Katitzi. Kanske var det ett försök att erövra ordet, kanske var det ett sätt att försöka nå dem som betraktade människan som den svarta främlingen.