För ett år sedan bokade vi oss en drömresa. Det var min dröm och den hade funnits i tjugo år. Vi skulle sätta oss i bilen vid midsommar och resa söderut med Paris som första mål. Paris och Disneyland.
Bilden är lånad från Ving.
Sedan parken öppnade har jag drömt om att resa dit, och fick med mig maken i drömmen. Som fattiga nygifta och senare som barnalängtande men barnlösa deltog vi i tävlingar där priset var en resa till Disneyparken utanför Paris. Vi vann aldrig och kom varken iväg dit eller till USA. Så för ett år sen vaknade drömmen igen. Samma dröm men äldre och därmed förändrad livssituation. Nu är vi 40+ med efterlängtade barn som hunnit bli lagom stora. Nu skulle vi kunna göra ekonomiskt och tidsmässigt utrymme för en sån drömresa. Så jag googlade och vi bokade. Jag hittade ett sagolikt litet bed & breakfast nära parken och vi bestämde oss för vårt livs första bilsemester genom Europa. Disneyland i Paris som första mål och en lånad lägenhet i Spanien som nästa. En drömresa med fyra personer som älskar att vara tillsammans. Vår familj. Boendet var bokat och alla rutterna väl genomtänkta. Vi laddade hem appar över Disneyland Paris och läste researrangörers tips om Paris. Femåringen pratade ständigt om Eiffeltornet och vi bokade träffar med vänner på olika håll i Europa. En dröm.
Så blev jag sjuk. En sjukdom som fortsatte månad efter månad, och till sist fick vi fatta det svåra beslutet att avboka resan. Fastän världsligt så var det en oerhörd sorg att få drömmen grusad. Reklammejlen från Disneyland Paris har fortsatt att droppa in under året, och varje gång blir jag påmind om den avbokade drömresan och min egen ohälsa. Både drömmen och sjukdomen är kvar. Disneyland ligger där det ligger, researrangörer som Ving har bekväma resor och hotell som tillåter trötta mammor, och jag ska förhoppningsvis påbörja en behandling snart. Tänk om vi vågar börja drömma igen. Vågar börja hoppas.
Drömresor och drömmar om resor. Drömmar som går i krasch och vassa drömkanter som ligger kvar och skaver. Mardrömmar kanske det kan liknas med då.
Kanske kan drömmen uppstå igen. I en annan form. Kanske lite lik men ändå olik. Jag hoppas att du vågar drömma fullt ut igen och att drömmen blir verklighet den här gången.
Kramar <3
Så sant att spruckna drömmar upplevs som mardrömmar. När allt det nedlagda hoppet grusas. Jag tror du känner till det alltför väl… Ändå får vi samla ihop oss och fortsätta drömma.
Fy vad tragiskt! Behandling låter dock bra…
Ja, där sätter jag mitt rätt så sargade hopp just nu…
hoppas hoppas hoppas att du äntligen hittar en behandling som lyckas! Du har verkligen haft din beskärda del av sjukdom vid det här laget, så hoppas verkligen det vänder nu och att ni kan åka på er drömresa.
Tack Ninette! Ja, så jag försöker hoppas på det! Konstigt nog tänker jag ofta att jag inte borde klaga. Många har det värre. Jag lever, är älskad och slipper ligga på sjukhus. Som att perspektiven flyttas. Men jag längtar tillbaka till att kunna sucka över tre dagars snuva.
Hoppas att det ska bli rätt behandling för dig! Önskar dig så din drömresa, grusade drömmar är bittert. Sorgligt. Hoppas du och ni ska få ta igen det. Kram!
Ja, efter hoppsvackorna fortsätter jag drömma om resor. Än mer nu. När jag väl blir frisk kommer jag inte ha tid att göra annat än att infria drömmar. 😉 Fast en del är rätt anspråkslösa. Att promenera, jobba en dag och äta lunch på stan och nästa dag sitta hemma och skriva roman.
Hoppas och tror att du får ”rätt” behandling som gör dig frisk! Så fortsätt och dröm om trevliga resor, snart är det nog dax att boka drömresan igen!
Kram och lycka till!
Tack kära du för go omtanke! Jag hoppas också det. Och att du har det fint!