Det sjuka livet är ett isolerat liv. Det är många som tänker på mig dagligen, men få människor som passerar min febersoffa rent fysiskt. Det är jag tacksam för, eftersom stillheten är nödvändig för att inte sjukdomen ska isolera ännu mer. Nödvändig men inte alltid önskvärd.
Ett sätt att fly ur isoleringen är att besöka cybervärlden, som till skillnad från den fysiska världen är lätt att nå också så här. På rygg med minimala handrörelser.
Ett annat sätt är att dagdrömma. Jag övar mig i den konsten. Istället för att ligga ner i tanken under meditationer, springer jag på drömmarnas strand. Med frisk kropp och starka steg. Istället för att rota fram något ätbart ur kylen eller frysen till lunch (igår knäck och tomater!) som jag äter liggande i smutsigt hår, så drömmer jag om måltider vid vackert dukade bord. Med människor som jag drömmer om att få tala med i verkligheten.
Det har hänt några gånger att jag har haft såna drömska samtal som sömnmedicin, just innan jag somnat och sedan har samtalet fortsatt i drömmen med de här människorna som berör mig fastän jag inte känner dem. En omskrivning för kändisar.
Jag har tänkt på måltider (som jag sett ett par gånger i SVT:s Gokväll) där alla mina låtsaskompisar finns med. Personer som talar, agerar, skriver eller sjunger på ett sätt som gör att jag skulle vilja samtala på djupet med dem. Denna veckan har två av mina drömmars måltidskamrater dykt upp i min vakna verklighet. På riktigt. I måndags fick jag ett svar på ett tackbrev till en av mina textförfattarförebilder. Och inte bara ett svar, utan ett (breathtaking) omdöme om mitt eget författande. Obeskrivlig lycka. Nummer ett. För igår kom nämligen nummer två. En gammal vän som arbetar på SVT visste att jag tycker så mycket om programledaren till Babel. Ett litteraturprogram som får mig att känna mig som ett levande, vilande författarämne fastän romantexterna nu legat i dvala så länge. Den här vännen hade ordnat en fantastisk gåva från denna min låtsaskompis Jessika Gedin. En bok och ett personligt brev, omtänksamt och poetiskt formulerat. Boken hörde jag talas om i senaste avsnittet av programmet. Nu fick jag den. En sån otrolig gåva! Från vännen jag känner, och från en av låtsasvännerna vid mina drömmars måltid.
Det var måndag och tisdag. Ni må tro att jag har förväntningar på resten av veckan. Det mest rimliga vore att Nelson Mandela, Sarah Dawn Finer eller Tomas Sjödin ringer på dörren vilken sekund som helst.
Vem säger att meditation behöver vara stillhet? Det är själens rum och man gör det man önskar av det. Roligt att du fick riktig respons på dina saker :). Att Nelson Mandela kommer kanske hade varit bra om du önskat tidigare ;).
Jag hade gärna förövr passerat soffan. Men pga rådande omständigheter känns det som vi bor i varsin stad eller ett annat land för den typen av kontakt. Annars hade det varit trevligt. Cyberrymden är bra på det sättet.. Samt vilande, eller nja, men ja ändå 🙂 man kan göra saker vid ork iaf på plattan.
Vilket vackert bord och utsikt, där skulle jag gärna ligga. Drömma måste man för att orka. Jag brukar vandra i min trädgård och drömskt plantera mina rabatter när ajg inte kan somna och då är jag alltid frisk.
Cybervärlden har räddat mit förstånd under dessa år och många ggr har jag tänkt, tänk om den funnits när jag låg inne på sjukhus månad efter månad o inte kunde komma ur sängen.
Önskar mer glädje under veckan kramar
Mysigt att låtsas och drömma! Ett rikt liv trots begränsningar❤️
Vad skönt att det inte bara är jag som ägnar mig åt dessa övningar 😉 Jag har ofta många, långa samtal med musiker, författare, filmskapare, forskare och cybervänner, ”i smyg” som Lotta på Bråkmakargatan säger.
Jag brukar heller inte låtsas att jag sitter stilla när jag gör avslappningsövningar. Hur kul är det när man i stort sett alltid är stilla mot sin vilja? Jag brukar lyssna på en övning där man instrueras att tänka sig att man sitter på en strand men då tänker jag att jag susar ner för en snötäckt alp på mina älskade skidor! Det är mycket roligare!
Jag vill passera din soffa och då tänker jag på er stora gula. Att fladdra bort i tanken och dagdrömma är en stor hobby även för mig. Ofta gör sonen och jag det när han ska sova. Vi kommer till nya och gamla platser och pratar med folk vi inte känner. Härliga fantasi!
Var med i en samtalsgrupp för ett gäng år sedan och till en gång fick vi tänka ut vilka vi ville bjuda på middag (á la Go´kväll). Vet inte vilka jag valde och jag måste nog göra en ny tankeomgång snart så jag vet vilka jag är nyfikna på nu.