…ska jag tindra.
…ska jag tro att jag vill skriva en enda dikt till.
…ska jag tro att människor som är friska nog att göra allt de vill, förstår minsta lilla av hur det är att vara sjuk. Jämt.
En annan dag. Inte idag när jag sörjer att jag återigen är sjukare. Att julförberedelserna, trots att de var så försiktiga och frivilliga, gjorde mig sämre. Att jag åter orkar gå bara ett par hundra meter. Inte idag när jag ligger hemma istället för att vara ute med familjen. Inte idag när jag läser en annan persons dagbok på nätet och känner igen mig totalt i hennes sjukdom. Den som sannolikt är min. Som ska stämplas på ett läkarintyg men ändå inte begripas av merparten av de läkare jag kommer möta.
En annan dag.
Kram!!
Läser här nästan varje dag, men dålig på att kommentera. Nu kände jag att jag ville säga jag tänker på dig och önskar dig god bättring å ett 2014 som går i friskhetens tecken.
Vad glad jag är att du lämnar en hälsning. Varmt tack och allt gott i det du lever i.
Å så lessamt att det ska vara så känsligt. Att aldrig få göra det man vill utan att man får en påföljd. Önskar så dig en god en annan dag. Det är inte lätt att hålla hoppet uppe en sån dag. Kan bara be och önska och hoppas för dig. Blott en dag, ett ögonblick i sänder, gäller även i den sjukdomen vi behöver inte ens tänka att vi ska orka hela dagen Gud vet att ett ögonblick kan var max för vår styrka.
kramar
Tack Kristina! <3 Ja, jag tror du vet hur det är fastän sjukdomarna är olika.
Åh! Så tröstlöst tungt! Jag är så innerligt ledsen för din skull! Jag förstår inte hur det är att vara sjuk jämt, men jag förstår hur det är att av hela hjärtat önska att något vore annorlunda – utan att ha makten att ändra.
Gissar av ditt tonfall att diagnosen är en utan bot, utan att veta vilken, och det gör mig så ont. Hoppas att din familjs närvaro och kärlek förmår lyfta dig ur mörkrets träsk. Kram!
Tack kära okända men kända vän! Familjen är verkligen livets stora glädje. Har alltid varit, och är ännu tydligare sen sjukdomen kom in i bilden. Det får mig att sörja så med dem som är sjuka OCH ensamma…
Jo, familjen är verkligen den stora glädjen, och också liksom en sköld. Livets andra törnar berör mig inte hela vägen in så länge jag har min man och barnen. Ensam vete sjutton hur jag skulle orka, utan att ens vara sjuk, så jag håller helt med dig; ensam och sjuk vore oerhört tungt att vara.
<3
Hjärta i retur!
Vi hör dig. Sätter oss bredvid, försöker bära lite av din börda.
Tack, för närvaron och varma rösten.
Nej vad ledsen jag blir för att du inte mår bra.
Att du måste vara hemma när de andra är ute.
Dumma sjukdom.
Många kramar från mig
Ja, dumma sjukdom! 🙁
Tackkram
KRAM!!!
Har inte så mycket annat jag kan tillföra tyvärr…
Det räcker långt! <3
Sällar mig till skaran och skickar en varm kram! Och önskar dig och familjen ett välsignat nytt år. Spinner också vidare på Blott en dag som citerats ovan, när vi genomled det hårdaste slaget i vår barnlöshetskamp andades jag den sången och särskilt meningen ”själv Han är mig alla dagar nära, för var särskild tid med särskild nåd…” Ber att du ska få uppleva en särskild nåd i det du nu står i.
Tack Sofia! <3 Och "som din dag så skall din kraft ock vara" är ett ord att hänga fast vid de dagar när kraften tycks vara på minus.
Varma kramar och tankar!
Tack! Särskilt för alla fysiska kramar genom de här åren! <3
Hopplöshetens dystra mörker
pressat ur all kraft som var
och trots du ständigt letar, söker
finns där inget riktigt svar.
Kommer kraften återvända?
Kommer detta få ett slut?
Kära Gud jag ber dig sända
styrka, mod att härda ut.
Kramar <3
Åh! Så starkt. Vackert. Innerligt tack! Och trygg förvissning att pennan plockas upp.