Det var nog många som hajade till när komikern Marika Carlsson kom med sin föreställning ”En negers uppväxt”. Jag gjorde det. Jag vill aldrig i något sammanhang använda n-ordet. Gamla läsare minns kanske att jag har skrivit om det tidigare. Och jag vill slippa höra det ordet. Det är inte alltid jag slipper. Ibland använder andra n-ordet liksom på skoj. Jag skrattar aldrig, utan blir sårad när människor väljer ord som ljuder provokation och kränkning, i nåt slags försök att skapa kontakt. Det sårar oavsett om det gäller n-ordet eller annat.
Från att ha blivit besvärad av Marika Carlssons titel på föreställningen kring hennes liv som adopterad till Sverige, så förstår jag nu tanken med titeln. Och skulle mycket gärna se ”En negers uppväxt”. Här berättar hon om den en bit in i Robins:
Tyvärr så tror jag det är långt borta att Marikas budskap i titeln ska nå fram till dem som verkligen behöver förstå det. Men kanske nån som inte orkar se Robins orkar läsa ett citat:
”Jag har fått frågan ”Hur tänkte du när du satte titeln på föreställningen?”
I hela mitt liv har jag blivit kallad för ”N-ordet” (som är den korrekta terminologin i dag) och jag blir det än i dag. Liksom som så många andra har jag känt mig kränkt och ledsen över det ordet, men nu gör jag upp med det och dem som behandlat mig illa. Som ståuppkomiker tänjer man på gränserna. Jag kan förstå att man kan misstolka det hela och tro att jag uppmuntrar folk att använda N-ordet, men så är inte fallet.
Det jag tycker är synd är att vi debatterar vad man får och inte får säga i stället för att debattera attityderna och hur vi förhåller oss till varandra. Rasismen har förändrats från 70-talet Sverige till i dag, den är slugare, fulare och elakare. Vi säger romer i dag, men blir romerna bättre behandlade än då de kallades för zigenare?”Marika Carlsson
De här orden (och mina dagar i sjuksoffan) får mig att fundera på hur det ser ut idag. Vad gör vi egentligen för att komma till rätta med rasismen? I samband med förra valet blev det lite fart. Till exempel genom Typiskt svenskt och Filip och Fredriks underbara idé om hur Sverigedemokraterna skulle besegras. Men vad händer just nu? Kanske inte lika mycket, men Marikas framgångar och föreställning ger hopp.
På Marika Carlssons blogg hittar jag ett (lite svårläst) brev hon fått. Hon är inte ensam om att ha upplevt rasism som adopterad. Det är sorgligt att läsa. Inte heller är Marika ensam om att ha upplevt sig fullständigt älskad och sina föräldrars eget barn. Det är gott att läsa.
Om du vill hitta länkar om det förfärliga med n-ordet så kan du läsa mitt gamla blogginlägg. Gilla gärna på knappen nedan om du gillar funderingarna och ogillar rasism i alla former.
Ja, detta N-ord. Fasar lite för när det kommer att bli aktuellt att prata om det här hemma. När ska hon första gången få det ordet ropat efter sig…? Sånt vill man inte tänka på, men man måste. Och Pippi som hon älskar så mycket, när ska hon komma på att Pippis pappa är N-kung? Känns helt horribelt att människor kan hysa agg och fördomar mot små ljuvliga personer som min dotter…. Och din underbara pojke.