När någon har varit förkyld i en vecka är det hyfsat lätt att bedöma när det börjar bli bättre. Att tillfriskning pågår. För en som varit långvarigt sjuk är det betydligt svårare. Vissa dagar, de flesta dagarna, är det svårt att våga tro att det är på väg åt rätt håll. Andra dagar, som idag, vågar jag se att jag är på bättringsväg. Sakta och ostadigt går det, men ändå framåt. Det syns om blicken famnar några månader istället för några dagar.

Varje litet tecken på att tillfriskning pågår sparar jag i min hoppets kruka, och i ångorna av den krukan vaknar drömmar och fantasier om motion, resor, arbete och skrivande. Orealistiska drömmar, men jag låter dem vara. För när de dunstar droppar hoppet tillbaka ner i krukan.