Lycka är att efter en god middag i kärt sällskap öppna mejlen och hitta en hälsning från en läsare. En hälsning som berättar om att Väntrum har sträcklästs och givit tårar, igenkänning, viktiga samtal och nytt hopp. Författareufori.

Sången handlar om att vara mellan missmod och euforia, eller inte ens där. Genom sina generösa ord fick brevskrivaren mig att förstå att förhållandet var på en annan del av skalan före Väntrum än efter. Kanske en liten aning närmare euforia än missmod. Jag är tacksam. Över att det skedde. Över att jag fick veta.

Sundsvallsbördiga Helén Sjöholm sjunger denna fantastiska Billy Joel-tolkning. Helén som just fött syskon till sitt förstfödda barn, tvillingar. Och en guldbaggenominering. Grattis! Jag minns när det blev klart att hon fått huvudrollen i Kristina från Duvemåla. Jag läste det i en kvällstidning på familjemiddagen efter min mans mormors begravning. Ögonblick att minnas. För enormt många ögonblick sedan. När vi såg musikalen var det (tyvärr) inte Helén som sjöng. Men det var fantastiskt. Inte minst för att en nästan färdigbakad och mycket väntad bäbis sparkade i min mage. Eufori. Då med.