Idag är en sån där dag som jag kunde drömma om när vi längtade barn. En slags drömdag, feber eller ej. Tyvärr så är ej:et rätt onödigt, men just idag är den hyfsat balanserad och tillåter långsam aktivitet. Familjetid.
Alla fyra tillsammans, fritt från måsten och tid att göra saker tillsammans hela dagen. Promenera (resp hoppa och skutta) några hundra meter till en mysig fikaplats. Komma in och tända brasa. Spela spel och tända ljus. Denna dag av ljuständning för de saknade får det också lysa tacksägelseljus över livet.
PS. Dagens svåraste fråga i Filmjakten klarade ingen i ALV-familjen. Klarar du den?
Hur långt kom Pippis pappa när han skulle till Nordpolen?
Låter som en toppen dag! Jag har för mig att Pippis pappa bara kom till Alingsås med sin luftballong.
Imponerande! Helt rätt Tea!
Jag älskar de dagarna, när känslan kommer på en. Vanliga, vardagliga nypa-mig-i-armen-dagar. Att jag får vara med om dem, liksom.
Ja…när längtan har varit enorm får tacksamheten samma proportioner. Också efter närmare fjorton år får jag blåmärken på armen 😉
ÅÅ vilka fina barn ni har!!!
En Guds gåva till er.
Så klart ni är värda att ha en familjedag.
Kram <3
Kram på dig Tolmia! Tack!
Det är så härligt när man får en sån där dag och jag bara känner mig jättetacksam över att jag fått min lille i alla fall.