Idag såg jag en svart flicka i en i övrigt vit familj som hajade till när hon gick förbi vår familj. Vi har tillbringat en del sommartimmar på några ställen med ovanligt många barnfamiljer. På dessa ställen har det också varit ovanligt många familjer med olika hudfärger på familjemedlemmarna. Jag blir så uppspelt och glad av att se andra representanter för ett mångfärgat Sverige, och tror att vi är viktiga för varandra, alla vi som inte ser ut som den svenska standardfamiljen. Och särskilt viktigt tror jag det är för barnen att få se förebilder och ”sida-vid-sida-bilder” som ibland låter dem känna sig vanliga och lika i en tillvaro som vanligtvis bjuder mest på bilden att svenska familjer är helvita familjer. Men det finns så många fler bilder.

Syskonen för drygt fyra år sedan. Tiden går och kärleken består.