En repris av Skavlan flimrade förbi, och jag hann inte se annat än Laleh. Men hon räcker långt.
Efter intervjun sjöng hon sin nya låt Colors, med häftig koreografi (se bara!) och som vanligt träffsäker och viktig text. Just because it’s black in the dark doesn’t mean there’s no color
Colors
Laleh Pourkarim
I had a talk with the shadow and the light
fighting for me
they said put your tricks aside
and for once believe
How can I, I don’t,
I never did.
I don’t know how to
But when it’s not enough to fight for me
I’m gonna wanna live and fight for you
Just because it’s black in the dark
doesn’t mean there’s no color
Just because it’s black in the dark
doesn’t mean there’s no color
I had a talk with the shadow and the light
Oh, oh, looking at me
They said put your reason aside
And for once believe
How can I, I don’t,
I never did,
I don’t know how to
And if I ever stop believing in me
I know I always can believe in you.
Just because it’s black in the dark
doesn’t mean there’s no color
Just because it’s black in the dark
doesn’t mean there’s no color
I pulled up my roots
from the bottom I was caught in
I was caught in
And I had a talk with the shadow and the light
fighting for me
På min längtanslista finns många saker. Många andra saker än att ligga i en soffa och ha feber. En av dem är att få höra Laleh spela lajv. En annan stor önskan är att resa. Kors och tvärs. Långt och länge. Den möjligheten är begränsad, så idag ordnade jag och sjuk tös en lunchresa till Nairobi. Med en – okenyansk – rätt som vi ofta åt på vårt favoritcafé. Muggen är autentisk, men längtan blev värre. Färgerna mer tydliga.
