Nelson Rolihlahla Mandela har lämnat oss. Farväl Madiba.
Mitt vuxna liv har, utan överdrift, påverkats av denne man. Kampen mot apartheid som vaknade i mig under gymnasieåren ledde till fortsatt engagemang som förde mig till Zimbabwe. Som förde mig till mötet med min man. Som följde med i längtan efter barn. Som vaggade första barnet i min mage i takt med Nkosi sikeleli. Som gjorde Afrika till den självklara kontinenten som skulle ge oss andra barnet. Som berör. Idag.
Farväl Madiba.
Den nationalsång som får mig mest berörd är denna. Symbolen för hoppet, för seger mot ondskan. Ondskan som avspeglas i listan över de människorättskämpar som dödades i sydafrikanska fängelser men påstods dö på andra sätt. Madiba överlevde 27 år i fängelse, utan att förhärdas. Utan att ge upp hoppet om det goda. Nu säger vi farväl.
Mäktigt hur ditt liv varit en del av hans på ett sätt. Hur valen gjorde att saker och ting blev som det blev.
Och säkert menade så.
KRAM
Eller så hittar jag samband för att jag söker dem. 🙂 Men gott är det att få se sitt liv i ljuset av en otrolig förebild.
Returkram