Något har skett i författarstatistiken den senaste veckan.
Siffrorna rasar så pass att jag undrar om alla plötsligt tagit Facebookfasta, eller gemensamt bestämt sig för att dela ut färre tummar till mänskligheten. I vanliga fall brukar ett sparsamt gillat diktinlägg nå ut till några hundra personer. Nu har en del dikter bara blivit synliga i nyhetsflödet hos 30 personer – trots att det är mer än 500 personer som följer sidan och de i sin tur har många tusen vänner som ser vad de gillar. Tråkigt är det, eftersom jag precis som Tomas Sjödin (sa på en föreläsning att han) skriver för att bli läst. Annars är det helt bortkastat. Kanske är det så att dikter om tro och om livet som sjuk inte tilltalar. Jag får börja lägga ut bilder på kattungar och tvinga folk att gilla dem. Eller kanske såna här.
Jag avskyr såna här bilder så pass att jag har sparat ner dem för att kunna skriva ett inlägg om dem. Hur kan folk sprida sånt här? Sånt som mellan raderna säger att den som inte sprider den fula bilden vidare inte älskar sitt barn. Dumheter! Nu slipper jag ju se dem när jag inte är inne på mitt privata Facebook utan bara på min olästa författarsida. Och bli arg över att också skapandet är så meningslöst. Ingen köper längre min roman trots all fånig reklam jag (och ingen annan) försöker göra för den. Alltför få läser dikterna och jag gör ingen som helst nytta där jag ligger i den här jäkla soffan.
Mer from av fastan? Nope. Men mer arg av högre feber och sjuhundra dagar i en ful och trasig soffa.
Självömkan? Japp. Om du blir less på mig och tycker jag borde skärpa mig -bind fast dig på en soffa så hörs vi om två år och ser hur du har det.
Kram
Det kan vara Facebook som har ändrat några inställningar igen! Läste nämligen en väldigt liknande åsikt bara för ett par far sen. Det låter för osannolikt för att vara slump! Hoppas du får tillbaka dina läsare. Men du kommer väl ihåg att det inte finns något samband mellan hur mycket en författare förtjänar att bli läst och hur mycket hen faktiskt blir läst.
Jag tycker inte att du borde skärpa dig. Om dina dikter når färre när de handlar om mindre sockriga ämnen kanske inte är så konstigt. Därmed inte sagt att du ska skriva annorlunda. De som nås av dina nuvarande dikter kanske behöver dem dubbelt så mycket som de som förut fick dina ljusare dikter? Kanske berörs de mer? Jag tror på kvalitet istället för kvantitet ifråga om vänner/följare/åhörare. (Lätt för mig att säga som aldrig varit på Facebook).
Kram!
Usch och fy! Din blogg berör mig så. Kan inte komma på något vettigt att skriva mer än så… ledsen! Du berör genom att både vara ödmjuk och arg. Kram
Så är det för KungÖverLivet också. Ju mer gillare desto färre som får inläggen. FB kör med att man skall betala för att nå ut till sina gillare så de stryper flödet om man inte ber gillarna att ändra inställningar.
Älskar dina inlägg så sluta inte ❤❤
jepp, det är facebook som fuskar – skitstil tycker jag… https://www.youtube.com/watch?v=oVfHeWTKjag
Du kan kanske be dina gillare att lägga till din författarsida i sitt flöde? Det gör man genom att trycka på inställningar-knappen och sen lägga till sidan i en lista har jag för mej.
Läste den här artikeln och kom att tänka på dej och funderingar kring vad som når ut och vad som inte når ut:
http://blog.bufferapp.com/science-of-emotion-in-marketing?utm_source=feedly&utm_reader=feedly&utm_medium=rss&utm_campaign=science-of-emotion-in-marketing
Kanske lite mer söta katter i diktinläggen?? 😉
Vad tråkigt men det ska du veta att dina dikter berör o jag trycker alltid på gilla knappen när det tar i mig och jag hinner se dem i flödet. Men ibland kan det var så att man får så mkt konstigt i sitt flöde reklam från allt möjlig knäppt som jag inte vill ha att man missar det man vill läsa. För står mig inte alls på fb vad som släpps ign o inte. Sen förstår jag din glädje när du ser att ngt läst det du gjort, det är lite som på bloggen att får man inga kommentarer ngr dagar så känns det som ingen bryr sig om vad man skriver, men här på bloggen verkar du inte sakna kommentarer.Sen brukar jag fundera hur kommer det sig att vissa får hundratals kommentarer över ganska oväsentliga inlägg men man har ett känt namn o så blir allt så gullgullsnuttigt. Men när man skriver om svåra saker som vi båda gör önskar man response. Men sluta inte skriva för du har en sån gåva där, och som ngn sa det kanske för den enda som gillat betydde jätemycket den dan. Att vara författare o pastor kan många ggr jämföras, du vet nästan aldrig hur det landar o du får nästa aldrig pos response. Vi pratade om det på bönegruppen igår hur ensam man blir i såna jobb utan bekräftelse och att vi borde bli bättre på säga när vi fått något. Att var less på soffan är förståeligt ssk när man inte vet vad framtiden innebär. Kramar o många böner idag
<3 Önskar så jag kunde ge dig åtminstone en uns mer energi o mindre symtom. <3
Jag avskyr också sådana där ”gilla om”-bilder. Varför ska jag gilla en bild om jag älskar min mamma? Är det inte bättre att jag säger det till henne? Ifall jag har missat några av dina dikter eller glömt klicka gilla på dem så säger jag nu till dig att jag tycker mycket om dem. Men det är lite lurt med vad jag får upp i mitt Facebookflöde, tycker det verkar vara mycket jag vill se men som inte kommer upp…
om du klickade vidare så såg du kanske den här filmen också: https://www.youtube.com/watch?v=l9ZqXlHl65g Det är defintivt tankeväckande det här med hur facebook styr trafiken tycker jag!
Jag tyckte det var befriande att läsa ditt inlägg.
En ilska som måste ut!
Sån fasta gillar jag.
Jag tänker vara arg tillsammans med dig >:-[
Kramar om ♥
❤️