Tystnad.

Igen.

Det behövs många påminnelser om att aktivt skapa tystnaden och stillheten, för den kommer inte av sig själv. Åtminstone inte hos mig. Också nu när jag har legat sjuk har jag samlat ljud, bilder och ord omkring mig. Jag har inte orkat skapa för egen del, men tagit till mig andras skapande. Och smitit undan tystnaden.

En av de sånger jag lärde mig när jag som ung besökte den kyrka där vi nu är engagerade var en där texten lyder ”Genom stillhet och förtröstan ska ni vara starka”.
Jag har alltid tyckt om den sången och förstått att den bär på en sanning. Om jag inte hittar stillheten och ron försvagas jag. Orden är närmare 3000 år gamla. Skrivna av Jesaja. Med nyaste översättningen i Bibel 2000 står det så här i Jesaja 30:15.

”Vänd om och var stilla
då kan ni räddas,
genom lugn och tillit
vinner ni styrka”

Jag tror på det än, och fastan är ett sätt att försöka hitta dit. Att dra ner på det som bidrar till att jag flyger fram i vardagen utan att reflektera och stanna upp i tanken. Låta tystnad råda. Men det är svårt. Också när kroppen ligger still rusar planerna, grubblerierna, idéerna och fantasierna omkring som på hästar. Jesaja har en mening till skriven i vers 15. Det står ”Men ni ville inte”. Och jag tror det är synnerligen sant också några tusen år senare. Om vi verkligen hade velat skulle vi hitta stillheten. Utan SPA. Utan retreater och mindfulnesskurser. Utan facebookfasta. Det är sant. Jag vill inte tillräckligt mycket för att skapa mig tystnaden mitt i vardagen. Så då får jag ta till hjälp för att hitta dit. Hjälpmedlen är en omväg, men behöver inte vara fel väg. Ändå tar jag åt mig av orden:

”Men ni ville inte.
Ni sade: ”Nej på hästar skall vi flyga fram”.
Ja, hastig blir er flykt.”

Men nu ska jag öva. Kroppen behöver ändå vila när virushästarna har galopperat i systemet en vecka. Så nu ställer jag klockan och tar fem minuter, som farmor sa.

Fem minuters tystnad.

Frälsarkransen är upphovsrättsskyddad av Verbum Förlag