En månad av fastan har gått. De 40 dagar före påsk som i kyrkoåret kallas fastan, är ett eko av Jesu 40 dagar i öknen. Ändå är fastan för mig ingen ökenvandring, utan en förmån, ett val. Men livet innehåller öknar. Ökenpärlan bär ton av Nattens pärla men berättar om en annan del av livets smärta än den plötsligt drabbande, svarta sorgen. En tröstlös vandring i kargt land. En vandring som jag gör ensam och som ibland har tagit sin början i en sorg. Ibland i tomhet.

Mitt i öknen, när sand är allt jag ser, kan det vara svårt att hoppas. Svårt att tro att det finns en riktning. Svårt att tro att någon vandrar med mig. Fotspår i sanden som i stunden inte ger någon tröst. Men inget världsligt är oändligt. Inte natten. Inte vandringen. Någonstans finns en ny horisont. Ett hav.

Jag ser framför mig hur deltagarna i Mot alla odds, efter påfrestande vandring i hetta och sand, äntligen når fram till havet. Rullstolar, kryckor och proteser. Sargade och sandiga kroppar som rusar ut i vattnet. Det efterlängtade. En hoppets bild.

Frälsarkransen är upphovsrättsskyddad av Verbum Förlag