Den sista fastepärlan, som får handla om hela Frälsarkransen, kommer på påskdagen, när fastan helt och hållet är över och påskens glädjerop skallar i kyrkorna. ”Kristus är uppstånden!”.

Påskdagen är den dag på året som betyder mest för min tro. Symbolen för att hur mörkt det än verkar så kommer ljuset att segra, att det finns en räddning från mörkret. Frälsning betyder just räddning/befrielse. Frälsarkransen som Martin Lönnebo skapade kan vara en räddning från ett liv i slentrian och tomhet, en hjälp att nå de viktiga livstankarna också för den som inte närmat sig Frälsaren, Jesus. Jag önskar att du ska våga närma dig påskens mysterium och fundera över vad det kan betyda för dig, om det är sant att det finns en räddning från mörker och smärta. Jag önskar dig något fast att hålla i, hur hårt havet än stormar, och något/någon som håller om även om du inte orkar se eller tro att det finns annat än sjunkande skepp och isande hav. Det är hundra år sedan Titanic sjönk och människor låg hjälplösa i det kalla vattnet och hoppades på en frälsarkrans. Just i denna stund famlar andra människor, i en annan tid, i hopplöshetens hav och vågar kanske inte tro att räddningen finns. Påskdagen hjälper mig att tro att den finns. För alla.

Jag lyssnar på de outgivna (Kom igen, vakna nu Verbum! 😉 ) sångerna om Frälsarkransen som vännen och jag har som dröm att ge ut en dag. Som en snitslad bana till Frälsarkransen och den tro vi delar. Nu lyssnar jag på den sång som handlar om uppståndelsen. Livets seger. Min vän sjunger med en berörande innerlighet, pianisten som tonsatt mina ord lyfter dem hoppfullt mot himlen.

En del av hoppet är just att vi människor skapar tillsammans. Sånger, möten, måltider, samtal. Vi är här tillsammans. Delar livet. Med varandra. Tack Gud!

Frälsarkransen är upphovsrättsskyddad av Verbum Förlag