Nattens pärla.
Den svarta som talar om mörkret och smärtan i våra liv. Den håller jag med ömhet mellan fingrarna. För det som har varit, och är, tungt i livet har jag i efterhand inte velat vara utan.

Men när jag är mitt i det vill jag fly från det som gör ont. Be Gud att ”ta denna bägare ifrån mig”. Gömma undan känslor som är för svåra. Slippa det i livet som inte ger harmoni utan verkar riva sönder och förstöra. Kanske är det den önskan om flykt som gör att vi har svårt att hantera också andras mörker? Att det så ofta blir vi själva som talar i syfte att försöka trösta, försöka ställa tillrätta, istället för att lyssna in den andres smärta och orka stanna upp i den.

Med pärlan mellan fingertopparna vill jag öva på att möta andra där de är, och inte där jag vill att de ska vara. Jag har lång väg kvar.
Och tar kransen till hjälp, varv efter varv.

Frälsarkransen är upphovsrättsskyddad av Verbum Förlag