För ett par år sen skrev jag en text ur en känsla som fanns just den dagen. Kanske någon annan behöver läsa de orden den här dagen. En onsdag i juni. När somliga gläds och andra gråter. Somliga springer och andra ligger sjuka. Somliga hoppas och andra förtvivlar. En vanlig onsdag.

Texten är skriven som en sång och har blivit tonsatt av en vän och granne. En melodi full av känsla och kraft. Jag ser fram emot att bli frisk nog för de flerfamiljemiddagar där jag har fått höra den spelas.

Också förra veckan fick jag glädjen att höra en av mina texter spelas. Det är en speciell erfarenhet att få sin text tonsatt och få höra den som musik. En gåva förstås, men också en känsla av att vara del i något större. Skapelsen. Skapandet.

Kom flykt

Bråka inte med mig
Låt mig bara va
Håll dig lite undan
Tills jag mår helt bra

Djupt därinne pågår orkeslös konflikt
Ingen kraft att stanna. Ropar trött: Kom flykt!
Låt mig flyga ensam. Ge min vinge kraft
Flyga bort från kraven, rädslorna jag haft

Tala inte till mig
Jag har inget svar
Ingen ork att se dig
de behov du har

Djupt därinne pågår orkeslös konflikt
Ingen kraft att stanna. Ropar trött: Kom flykt!
Låt mig flyga ensam. Ge min vinge kraft
Flyga bort från kraven, rädslorna jag haft

Lova mig att stanna
Tills min morgon grytt
Tills jag har fått känna
Nu blir allting nytt

Djupt därinne finns det spår utav det barn
Som jag en gång kände, som jag en gång var
Hjälp mig hitta åter, till en ro som bär
till en frid som håller. Till ett jag som är.

Cecilia Ekhem, 2010

Flyktväg.