Jag besökte Radiopsykologens hemsida. Det är ett program som verkligen bygger upp mig. Men på Sveriges Radios spelare låg ett annat program som inte alls lyfte. Det är rent otroligt hur kort vår historia är. Så pass nyligen tyckte människor så här om kvinnor som nyhetsuppläsare. Både kvinnor och män.
Vad finns det måntro idag som vi skapar folkstorm kring, som man i slutet på århundradet kommer förfasas över att vi gjorde?
På slutet på inslaget kommer det fram att fruntimret dessutom bryter på skånska. Hemskaligen. Just detta med dialekter, uttryck och brytning förfasas människor fortfarande över. Jag retar exempelvis upp mig extremt över att påa-mannen före Radiopsykologen uttalar det radioPsykologen med övertydligt P. Fast jag har åtminstone inte hört av mig till Radiotjänsts växel om det. Men skrivit på blogg rakt ut i etern.
Hoppsan. En mikrofolkstorm.
Oj oj vilken historia vi har. Jag skäms att vara svensk när jag hör det här.
Och man tappar tyvärr respekten för den äldre generationen när man får veta att det var så här de såg på kvinnoröster i radio.
Samtidigt känner jag en stor respekt och tacksamhet för de kvinnor som vågade bli radiopratare och präster och andra mansdominerade jobb. De som trotsade den mentalitet som fanns då. De har drivit utvecklignen åt rätt håll.