Den forna blogga-varje-dag-skribenten har förvandlats till nåt annat. Just nu till en ligga-i-hammock-och-hoppas-på-värme-pejsare.
Pejsing. En ME-sjuks främsta metod för att förebygga försämring och ge chans till långsiktig förbättring. Att hushålla strikt med de små krafterna. För mig innebär det extrem ransonering när det gäller fysisk och social aktivitet. Men även kognitiv. Det myckna skrivandet och läsandet är ett minne blott. Så nu skriver jag sällan blogglångt men oftare socialamedierkort. Men inte Twitter. Det var inte min grej. Olustig arena som inte gav mig nåt. Det enda roliga var att bli retweetad av kändisar jag är förtjust i. 😉
Så hej på er! Tack ni som har följt mig här. Det blir nog glest med livstecken framöver. Kanske nån apell om nåt angeläget ämne nån gång, men förmodligen sällan. Nu famnar jag sommaren och hoppas på ordentlig värme av den sort som mina energi-underproducerande celler brukar uppskatta.
Välkommen värme! Kom och gläd mina mitokondrier och lindra mina symptom!
Jag saknar dina ord, men tycker att du gör alldeles rätt som ransonerar dina krafter. Tänker på dig och önskar dig en fin sommar!
Kram!
Tack kära du! Den dag du söker dig till Facebook eller Instagram kan du hitta mig som Ekhemmanet. Allt gott till dig och de dina. Kram
Förhoppningsvis kommer du att orka läsa mer och skriva mer långa texter snart igen. Kram <3
Tack Nilla! Jag tror min ordperfektionism bidrar till att det kostar mkt kraft. Kanske jag lär mig att pejsingskriva så småningom. Kram
Hejhej! Hoppas du får en fin sommar och hoppas på friskhet så du kan göra det du gillar mest❤️ Men det lilla du skriver räcker långt sålänge. Trivs inte heller på Twitter, har försökt flera gånger nu, men det funkar bara inte. Kram!
Vi ses på andra sätt! <3 Det känns som en plats där det ryms så mycket otrygghet och elakhet. Så vi kanske behövs där. 😉 Men får spara på den emotionella kraften med. Allt gott till dig! Kram