Idag har vi varit till vårt (men på papperet mammas) paradis och röjt efter Dagmar. Hon var ingen mild madam. Och den snö som fanns tog hon med sig. Frisk luft och gott om motion fick vi idag. Det passade bra eftersom vi åt som skogshuggare igår på nyårsafton, men inte direkt aktiverade oss så mycket. Nu kompletterar vi med lite Wii Fit också före middagen. Backhoppning på nyårsdagen. Och här några nyårsdagsbilder och en påsk-dito. Före och efter Dagmar.
1 januari 2010
1 januari 2012
Våren 2011
Ett halvår senare…
Före och efter är liksom tillbakablickar något som väcker många tankar. Häromdagen gjorde jag en tillbakablick över den hjälp jag har fått i och med alla de härliga cybervänner som har skrivit om Väntrum på sina bloggar. Nu kan jag lägga till FC, en av de modiga och generösa människor som bjöd in tevetittarna till sin längtan och smärta i SVT:s Barn till varje pris. Och som bjöd mig på en författarbekräftelse utöver det vanliga i oktoberdelen av sin nyårsåterblick. Ett varmt tack!
Oj, vilken skillnad! Förutom snön då, så är det verkligen många träd som har rasat, det syns på bilden. Skrämmande med naturens krafter. Hoppas träden kommer till nytta som ved, även om det inte var tänkt så.
Ha det så fint, Cecilia!
Ja, som bonusfar sa så får vi värme flera gånger om av de där grenarna. Som gjorde oss svettiga igår och vid huggning, och värmer hus så småningom.
Tack detsamma!
Hur vi än kämpar för att hitta bra skövlingsmetoder blir vi liksom inte någonsin så bra som kvinnorna Gudrun, Dagmar och… ja… eh… Per (?)
Och inte är vi beredda när de kommer och skövlar heller. Står lika handfallna och kraftlösa som vid möten med människor som river omkring med skadande ord och bemötande…
Jisses… vilken skillnad!!
Har tänkt samla lite kraft för att läsa Väntrum nu. Jag kan ju lixom – åtminstone liiiite mer – känna igen mig nu. Åtminstone termer osv.
Gott nytt!!
Jag hoppas att du inte kommer känna igen dig i allt….
Mycket gott önskar jag dig i år!