Fråga doktorn är ett program som jag sällan ser eftersom det går på en tid som mest passar för barnlösa eller personer med stora barn. Men i febersoffan går det att se det mesta i repris.
Fråga doktorn handlade denna vecka om fertilitet, eller snarare infertilitet. Behjärtansvärt och viktigt, men trots att hela programmet ägnades åt barnlöshet så var det mycket som saknades. I programbeskrivningen fanns den viktiga frågan med om när det är ”dags att ge upp och söka andra alternativ än att bli gravid”. En otroligt viktig fråga, eftersom så många kämpar på i massor av år med fertilitetsbehandlingar och ofta dränerar sig både på pengar och kraft utan att få något barn. Men frågan om att sätta punkt och att i tid överväga adoption fick inte plats i programmet, eller ens i någon länk på SVT:s hemsida. Inte heller nämndes hur man påverkas psykiskt av att genomgå och misslyckas med behandlingar – och att det skulle behövas ett större stöd kring barnlösa.
Det är nog inte nån nyhet att jag har skrivit en roman om just barnlöshet. Väntrum. Den handlar en hel del om de frågor som Fråga doktorn missade. Boken köps dock så sällan numera att jag ofta undrar över om jag ska fortsätta sälja den. Gårdagens post aktualiserade den frågan. Deklarationspapper som förväntar sig att jag ska krångelbokföra och krångeldeklarera hur sjuk jag än är och hur få böcker mitt slumrande företag än säljer per år. Så Väntrum är tyvärr mest ett bekymmer för mig nu, men frågorna den berör är alltjämt viktiga i mig.
Men nån gång om året kommer ett litet glädjebevis på att boken har landat just där den hör hemma. När ett lyckobringande läsarbrev dyker upp eller när en vän fotar Väntrum i ett offentligt sammanhang. Som i ett väntrum eller på en boksnurra på ett sjukhusbibliotek.
Väntrum kan (fortfarande) beställas hos Adlibris, Bokus och Bokextra.
Hej.
Jag tänker att din bok gör stor nytta och öppnar upp för de här frågorna.
Så vi vågar prata om dem.
Dessutom är det en fängslande skönliteraturläsning som är svår att lägga ifrån sig.
Det viktiga är nog inte antalet som läser den utan vad den betyder för oss som läst den.
En bearbetning av det svåra.
Att ge upp när livet bara kretsar om att få barn på ett enda bestämt sätt tycker jag är sunt.
Det där med magen tycker jag är klart överskattat.
Jag har ju fått barn på två sätt.
Och barnen är lika älskade allihop.
Man missar så mycket av att låta magen styra barnlängtan tycker jag.
Föräldraskap är den största gåva man kan få.
Kram och tack för att du fortsätter din kamp i de här frågorna.
Om din bok så bara hjälper en enda längtande Bea där ute någonstans.
Så är den värd sin vikt i guld.
Kram
Tack för dina fantastiska ord, Tolmia! Jag är så glad för vad Väntrum och Bea väckte i dig och hjälpte dig bearbeta. Jag är också så glad över att du fick dina barn. Stor kram
Ja, du har verkligen gjort en viktig insats genom din bok. Det går inte att värdera egentligen. Jag önskar bara att jag hade hittat den något år tidigare i min barnlöshetsresa. Glad att jag hittade den – och dig! – till slut i alla fall. 🙂
kram
Tack! Glad är jag med! Kram
Har fått mail från biblioteket i Vallentuna att de nu köper in din bok. Ska nog gå dit och lägga fram den så den syns ordentligt.
Härligt! Tack! Låna gärna hem den och få den att se lite välläst ut också. 🙂
Den beställningen kom till min kännedom igår förresten! Inte vilket bibliotek det gällde, men att ett bibliotek beställt. Tack!
Usch, så tråkigt att det blir massa krångel och arbete som tar din energi för jag tror att det din bok tar upp är viktigt för många. Kram
Tack! Kram
Blev väldigt nyfiken och berörd nu. Försöker tänka positivt. Men vi fick aldrig några barn. Jag och min man har egentligen skjutit upp den frågan ganska länge eftersom vi båda varit så sjuka och utan kraft. Hur skulle vi orka med barn om vi inte orkar ta hand om oss själva? Men längtan efter barn började komma för bara ett par år sen, precis innan jag blev ännu sämre i MEn, innan vi visste att vi hade det, då vi fortfarande tänkte att det skulle gå över, denna ’trötthet’. Så när vi fick diagnosen för ett år sen blev det dubbel sorg, eller mer definitivt, att vi helt enkelt inte ska ha barn. Jag är ändå tacksam över att barnlängtan inte började tidigare, utan kom nu på ’slutet’, och att min intuition var rätt, vi skulle inte orkat. Men jag älskar barn, och hoppas kunna vara någons låtsasmormor/moster eller liknande, en stund någon gång ibland.
Vilket viktigt ämne. Blir nyfiken på din bok. Förstår kampen att hålla liv i försäljningen när pappersarbetet är så påfrestande.
Måste bara lägga till hur oerhört klantiga folk varit längs med min och min mans sjukdomshistoria, läkare och gynekologer har manat oss att skaffa barn som ’lösning’ på all vår värk och vånda, i tro om att ett barn skulle få oss att ’tänka’ på annat. Såna påståenden borde vara förbjudna, hur välmenande dom än är.
Kram❤️
Så skrämmande att ni har fått såna uppmaningar. Det tyder ju på dålig insikt både om sjukdomen och om vad ett barn behöver.
Jag är så ledsen över att du och ni har varit tvungna att släppa drömmen om egna barn. Inte förrän min roman kom ut som talbok började jag tänka på alla som är barnlösa pga funktionsnedsättning. Samma sorg, men helt andra förutsättningar.
Jag önskar så att du ska få barn i ditt liv på andra sätt. Kram
Tack❤️