Långvarig feber kan ge goda biverkningar, och det mesta det som jag har läst och sett på film den senaste månaden är godsaker skulle jag ha missat om jag hade varit frisk och i farten. En av de filmer jag har sett från konvalescentsoffan är ”The great debaters”
En fantastisk film av den typen som alltid har berört mig djupt, men än mer de senaste 3,5 åren. Nu när jag är mamma till ett svart barn. Människors uttryck för rasism och övrig främlingsfientlighet skapar nu ännu mer olust och sorg i mig. Och jag har fått inse att det faktiskt finns människor som tar tydligt avstånd om ett barn med mörk hy tar plats i en vit familj.
När jag såg The great debaters hade jag nyss hört nyheten om att filmen Hungerspelen (som min dotter och hennes vänner såg med stor behållning dagen efter premiären) skapat en oväntad debatt. Människor förfasar sig över att de människor de tyckt om i boken spelas av svarta skådespelare i filmen. Det gjorde så ont att läsa att jag har svårt att hitta ord. Men Johanna Koljonen hittar orden också om det. Också Johanna har jag sett från soffan. Hon intervjuades av Malou om boken om Carola som jag nyss har beställt. Det är nåt så tilltalande med Johanna Koljonen som gör att jag skulle kunna göra oväntade saker för att få höra henne. Till och med lyssna på P3 en liten stund 🙂 På samma sätt som jag upprörs av främlingsfientlighet så upprörs jag över fientligheten mot Carola. Vi kanske kan kalla det Främlingsfientlighet. Så många människor som tycker till om henne på kränkande och rent elaka sätt. Som om det inte bara är OK utan nödvändigt att vara offentligt elak mot vissa personer. Jag får för mig att Johanna K och hennes kollega har fångat något av det, vid sidan av annan orättvisa, i sin bok.
Jag lyssnade på Carola under Främlingstiden, men det var när vår lilla, lilla tös upptäckte hennes sånger som jag började lyssna mer. Nu följer jag med glädje Carolas blogg inför mötet med Zoe. Nu är hon inte bara en utmärkt sångerska och modig kristen, utan en adoptionsbloggare. Och dem följer jag som bekant gärna. Just nu i horisontalläge via iPhone.
Jag blir alltid extra varm i hjärtat när jag ser bilder på din familj. Det känns liksom lite som att det är så min familj kan se ut i framtiden. Jag, min O, våra/vårat barn via ivf och/eller adoption. Ni är idéalfamiljen i mina ögon!
Men hörru gullis! 🙂 Jag rodnar. Och gläds över att vi kan inge hopp <3 Tack!
Jag förstår inte heller hur folk beter sig. Bra skrivet.
Tack! 🙂
Hej! Hittade din blogg under påsken och sträcktläste den från början till slut (eller rättare sagt tvärtom) – du skriver så himla bra! Tack för alla fina inlägg som du skrivit, och tack för att du tar upp såna här viktiga saker.
Åh så härligt att läsa Ninette! TACK! Det förklarar den fina statistiken för de finska läsarnas tid på bloggen 😀 Tack för dina sköna ord! Och din fina blogg som min pysseldotter kommer kunna frossa i!