En vän som rensar ur sitt barndomshem gav mig en fyrtioårig läsning. Femina från 1973.
En artikel om adoption som gör det tydligt att vissa saker inte förändras. Skillnaden är bara att när någon idag vill låta påskina att adopterade barn inte är egna barn så gör de det utan citationstecken. Som om det vore sant.
På jämställdhetsfronten har det dock hänt en del på fyrtio år.
Och idag förstår de flesta att det varken är sanningsenligt, respektfullt eller underhållande att framställa svarta människor från okända kulturer som kannibaler. De flesta? Jag hoppas det. Senast igår blev jag varse om en modern barnbok ”för de yngsta” som beskriver färgen svart med en bild på en svart person som dammsuger. Och en bildtext om svart arbetsskratt. Är det tänkt att (de vita) föräldrarna ska fnissa åt ”skämtet” över (det vita) barnets huvud? Eller att barnet ska få en bild av svarta människor som några som arbetar utanför systemet?
Å jag har också gamla damtidningar.
Jag köpte dem på en auktion när jag var liten.
En jättebunt från första delen av 1900 talet.
Skulle va kul att titta igenom dem.
Se hur gamla de äldsta är.
Ja visst är det tråkigt med fördomar.
Och ännu värre att de hänger med in i vår tid.
Kram och en god fortsättning på veckan
Ser fram emot några blogginlägg med husmorstips från tidigt 1900-tal! 🙂