Med tanke på att jag uppskattar mognad så är det kanske lite lustigt att jag har så barnsliga drömmar. Länge var drömmarna barn:iga. Handlade om barn. Men redan då fanns också andra, mer världsliga, drömmar som handlade om att göra sånt som barn tycker om. Julkalendrarna på teve följde jag och maken varje barnlöst år. Astrid Lindgrens Värld besökte jag första gången som 19-åring och våra barn har föräldrar som är galna i det stället. I helgen kom en gammal dröm upp till ytan. Den att åka till Disneyland i Paris. Det började jag drömma om när de öppnade för 20 år sedan. Det är orimligt att jag skulle tycka lika bra om det som ALV, men drömmen att åka dit när jag och deltar i alla tävlingar jag hittar.

Också när vi var i 25-årsåldern var vi del av en bönegrupp. För ovana kan det kanske verka som något extremt fromt och kanske sektaktigt, men det handlar enkelt om ett nätverk. Att kristna människor träffas lite regelbundet och tex äter middag tillsammans, pratar om hur vi haft det sen sist, läser något som vi samtalar kring, pratar om vad eller vilka som vi vill nämna för Gud – och så gör vi det.

Vår bönegrupp i Uppsala drömde om att åka på bilsemester till Disneyland. (Det bad vi inte till Gud om, eftersom bönen mer handlar om att överlämna någon eller något än att skriva en önskelista.) Santa Maria anordnade en tårttävling och vi ägnade en träff åt att baka. Med stor entusiasm och rätt övertygade om att vi skulle vinna. Bilderna från vårt gamla album visar hur extremt mycket vi smörade för tävlingsanordnarna. Det hjälpte inte.

Ingen annan Disneylandtävling har givit resultat (men väl andra tävlingar) så nu har tanken dykt upp om att faktiskt göra en bilsemester till det där omtalat magiska stället. Har du varit där och kan ge något tips kanske? Enorma köer och enormt dyrt, så långt är jag med, men i övrigt…? De där matnyttiga tipsen från såna som varit på plats tas tacksamt emot.

På Astrid Lindgrens Värld är vi rutinerade och planerar besöken väl före ankomst. Så som det går att göra när man är bekant med ett ställe. Men kanske det går att få tips från globetrottande bloggläsare om hur man kommer billigast undan på lekplatsen i Paris, hur man lägger upp dagen, vilka fällor som ska undvikas osv. Tips?

Idag har vi fått lite oväntade inkomster (Försäkringskassans jämställdhetsbonus som jag missade förra året eftersom brevet kom på villovägar och återvände hit samma dag det senast skulle vara inne 🙁 ) och de hamnar nog på lekkontot. För mogna men barnsliga 40-plusare – med barn.

Med barn. Det är en stor skillnad sedan 1995. Drömmen var stor redan då, och det skulle dröja många år av längtan. Men nu har vi dem. Har jag yppat att jag är tacksam?