Tänk vad feberdeppande kan vändas till tacksam glädje över allt gott som regnar över mig. Människors omsorg i form av mejl, böner, tankar, samtal, hälsningar och så de där konkreta godisregnen.

Idag fick maken och jag en bröllopsdagspresent med posten eftersom vi firar 20-årig bröllopsdag i sommar. Tänk att man kan få presenter då! Det här bådar gott 😉 Dessutom innehöll kortet ord som väckte minnen från vår härliga bröllopsfest. En bonus var att jag satte mig ute på gården på en bänk och öppnade posten, och upptäckte att det blivit illgrön vår.

Och när maken kom hem från jobbet var han sändebud. En god vän hade skickat med en kryapå-present till mig. Igår, i en bisats till en kommentar hade jag skrivit på Facebook att mitt favoritte var slut. Och här kom det.

Förutom kvittente och annat godis fick jag ett utdrag ur vännens Mina vänner från lågstadiet. Jag skrattade stort åt vad lilla Cecilia hade skrivit:

Jag är bäst i ….LÄSNING
Jag är sämst i ….RÄKNING
Bästa pop-grupp ….ABBA
Bästa hit….. HOPPAT FRÅN ANDRA TRAMPOLIN 

Det där med räkning var extra kul eftersom jag suttit med kära mamma idag och (nästan) slitit mitt hår över det här med bokföring och deklaration som är den mörka baksidan av bokförsäljandet. Tur att jag just idag fick skicka iväg en Väntrum till huvudstaden, så det gick att förstå lite av vitsen med deklaration.

Vitsen med vänskap är inte svår att förstå! Godis!