Nog är det hissnande när några ord som föddes i mitt trötta, febriga huvud igår har setts av över 12.000 personer (Edit senare samma dag: 17.500 personer) idag. Eftersom jag tror att vi alla kan vara redskap och gudomliga sändebud till varandra törs jag tro att orden var givna till mig. Att ge vidare. Orden i dikten till alla som kämpar, ord slog an en ton hos många, och har delats vidare på privata sidor och i grupper av personer som av olika anledningar kämpar. Tacksam och nästan lite yr av fartvinden.

Lite yr också av en förmiddagspromenad som var något över min förmåga. Det är löjligt nära till fotbollsplanen där sonen börjat träna. Den ligger i slutet av gatan som vi bor i början på. Men det är uppförsbacke och en väg jag inte har gått sen innan jag blev sjuk. Idag gick jag den ändå. Bilen och pappan är långt borta och pojken skulle inte stå ut utan att få vara på fotbollsträningen (den fjärde i livet 😉 ). Så jag gick med honom. Sakta, sakta och tungt. Sjukdomen har inte givit med sig, mer än i form av en ibland märkbar lindring i huvudvärken, men jag låter den bestämma lite mindre nu. Det kostar på, men så får det vara ibland.

Enklaste möjliga lunch sen. Tack och lov för ICAs köttrika grillkorv som gör att det inte känns riktigt lika ruskigt att bjuda på korv med bröd till lunch nån av dagarna nästan varje helg. Med gårdagssalladen som tillbehör funkar det också för vuxna smaklökar.