När det blå guldet finns ett par meter från huset så kan också en skruttig mamma följa med sin minsting och plocka bär så det räcker till en paj.
När jag blev för trött för att stå i blåbärsriset la vi oss på altanen alldeles intill och spelade ett hittepå-Bamsespel. Jag ställde frågor kopplade till bilden på kvartettspelet och sonen fick kortet om han klarade frågan. Till slut hade han fått alla kort och var redo att baka. Lilleman gjorde pajen nästan helt själv. En smulpaj där vi skvätte i lite efter behag och där smeten var väldigt god att slicka av fingrarna sen. När pappan och storasystern kom hem smakade vi på härligheten.
Gott!
Å så där ser det ut runt oss här hemma med. Jag önskar att jag var lite mer ambitiös och gick ut en hel dag och plockade och gjorde sylt av. Nu skyller jag på regnvädret att jag inte kan gå ut 🙂
Ljuvligt med blåbär! Läste i New York Times’ vid frukosten i morse om blåbärspaj och den härliga doft som sprider sig i köket när den står i ugnen. Hade gärna ätit en bit med dig!
Ja, det var riktigt gott! Och gott att kunna göra små roligheter tillsammans.