Det är nästan svårt att andas nu. Så vackert är det ute. I regn och i sol, en guldkantad värld. Jag skulle kunna stanna bilen var femte meter när jag lämnar hemmet för mina små ärenden, men det får räcka med då och då. Och oj så jag önskar mig en systemkamera. Tänk såna bilder jag hade kunnat ta. Det är nog tur att jag inte har någon. Då hade jag inte tid att vila som jag behöver. Och det är under soffvilan som jag får ork och som dikterna blir till.
Verkligen vackert med alla höstfärger.
Jag tycker också om din dikt.
Kram
Det är vackert nu!
Jag tycker också så mycket om höstens färger och jag älskar att vara ute nu. Ibland önskar jag att jag slapp jobba oktober till december; resten av året går bra, men inte då 🙂 . Då vill jag vara hemma och promenera och plocka äpplen och pyssla!
Denna höst gillar jag för att den varit så varm så jag slipper gå med uppdragna axlar om jag ngn gång kommer ut. Blåst mot whiplashnacke går ej klä sig mot. Men färgerna är gudomliga, njuter av dom både på bild o i verkligheten.Skulle gärna fota dom man kommer aldrig så nära då jag ej orkar gå och sitta o köra bil kan jag ju inte. Men jag ligger på sängen o njuter av vad jag kan se gn fönstret.Gläds att det för dig är en bra årstid.
Vacker färg på äppelmusten längre ner, jag har läst mig igen idag men kommentaren hamnar här . Önskar dig en bra dag kramar
det är så vackert med alla höstfärger just nu ,och din dikt är så vacker den med!
Tack för era hösthälsningar! <3
Känner detsamma som du. Tror vår herre gav oss guldet i träden då sommaren den vackra dör ut. Så vi kan känna tacksamhet över hösten med och hur himla vacker den kan vara.
I år gnistrar den ännumer. Kanske för att vi båda på olika vis uppskattar livet mer än någonsin.
Kram
Ja, sedd mellan grå sjok är världen glimrande. Önskar dig guld av alla slag.