Det är klimatsmart att den som mest gillar matlagning är sjuk, för nu handlar jag inte mer än sällan och lite på små butiker som inte kräver några långpromenader. Och när maken handlar köper han det som står på listan och inte tusen bra-att-ha-saker som hans fru. Det har blivit mycket ”Här är ditt kylskåp” de här månaderna. Det gillar jag förvisso.
Idag ansträngde jag mig och lagade lunchen till den aktiva familjen. Man förstår att man är sjuk när benen knappt bär efter att man lagat en pastasås….
”Vi lagar middagen, mamma” sa sköna dottern och stekte senare tacofärs som åts med allehanda skafferirens av såser, grönsaker och bröd. Den som har en sån trettonåring behöver ingen tacokrydda (vilket vi f ö aldrig använder – spiskummin är hemligheten). Oj så gott.
En annan söndag bestod middagen av en välbehövlig rensning av kylens rotsakslåda. Lite rapsolja, salt och peppar och rostade solrosfrön fick det halvvissna att bli till lyx.
Tio minuter vid köksbänken och femtio minuter i ugnen. Lägg till rökt skinka, färsbiff, lax eller vad som finns hemma, och middagen är serverad.
Jag som är hopplös på matlagning blir avundsjuk! 🙂 Skulle önska att jag hade fantasi med mat, men saknas intresset så saknas kreativiteten. Det är bland det jobbigaste med att vara hemma, tycker jag, att laga mat. kanske inte att laga, men att planera och handla. Och minst två gånger om dagen också. Det blir ofta halvfabrikat här tyvärr… Har lite lätt ångest över ämnet.
Varit en dålig bloggläsare i helgen.Lider med dig och förstår din oro .Ber att de ska ha hittat orsaken. Eftersom ajg själv har så liten ork vet jag vilken kraftansträngning minsta matlagning tar, det som för en frisk är en baggis. Numera finns inga baggisar för mig. Vad glad man blir när barnen kan ta tag i saker o hjälpa till. Ber att du ska få en vilbar natt och få må lite bättre imorgon. Nu ska jag sova så jag orkar med cellgiftet imorgon Kram