Den här dagen ska bli bra. Sjukdomen ska inte få hindra möten med vänner och musikaliska upplevelser av olika slag. Ibland är det nödvändigt att satsa och glädjas även om det blir värre efteråt. Först musik på scen, och sen Melodifestival med gamla vänner. Ikväll röstar jag på Yohio och fortsätter glädjas åt Gina! Heja Sundsvall! Och heja dem själva förstås, de har kämpat för att ta sig dit de nu är, men nog är jag extra stolt sundsvallsbo såna här dagar. Och lycklig över att mina barn får växa upp i samma musikaliska mylla, världens bästa Kulturskola, som Yohio, Anna Stadling och Helén Sjöholm.

Igår gick det en svensk film på teve. Krama mig. Jag fastnade inte för den, men följde den till slutet för att se om det skulle dyka upp något som hakade sig fast. Det gjorde det inte. Möjligen ett leende i slutscenen som berörde, men annars inget. Då är det annat med filmen jag och fjortonåringen såg häromkvällen. Inspelad i (heja) Sundsvall! Äntligen har den kommit på DVD. Den är inköpt och allt extramaterial studerat noga. Bitchkram är filmen, och Eriksdal är huset. Vår kyrkas nyligen sålda sommargård som vi varit i så mycket, och saknar mycket. Vi kan numera se det ofta, för huset agerade inspelningsplats i denna starka film. Målgruppen är ungdomar, och ja, det stämmer – för jag älskar den! 🙂