Jag sitter och spelar spel med en krasslig tös i ett rätt krassligt kök. Vi hör inte direkt till kategorin renoverare även om kära huset ibland ropar efter omsorg när vi prioriterar annat här i livet. Arga snickaren skulle kunna hitta mycket att uppröras över, men ändå så trivs jag bra här i vårt Ekhemmanet. Utom såna där låga, stressade dagar när allt känns krångligt och ett liv på hotell verkar riktigt attraktivt.

När vi skulle resa iväg till Kenya kom jag på en lysande programidé: en dokumentär om vår resa skulle kunna kombineras med en renovering av vårt hus under tiden. Så skulle vi komma hem där som hel familj med förbundna ögon och tårögda se vårt omgjorda hem (med risken att ha fått en lila fondvägg och Ernstgrus i hallen). På ett produktionsbolag blev en anställd eld och lågor över idén, men när hennes kollegor kom hem från semestern så tog de nog snabbt ur henne det. Kjell Dabrowski svarade från sitt produktionsbolag att han för all del önskade oss lycka till, men inte förstod kopplingen mellan adoption och renovering 😀
Inte jag heller, men jag tycker fortfarande att det hade varit fantastisk kombination för vår del!

Men den här årstiden är fantastisk. När man har ätit middag kan man släcka lamporna och tända ljusen och glömma dammråttor och dränering.
För råttor finns det ju andra som kan ta hand om.