Det jag somnade ifrån igår ser jag nu istället. Hymn to the sea heter musiken av James Horner. Jag tycker bättre om den här än titelmelodin där Celine Dion sjunger om hjärtat som ”will go onDanDonD”…
Hymn för havet. Fantastiskt vacker. Liksom filmen. Ingen dokumentär, men den ger en aning om hur det var då för precis 100 år sedan.

Så har jag läst Carolas blogg och blir varm och glad över att få se mer av vem hon är. Jag har förstått att jag skulle tycka om henne fastän pressen så ofta förmedlar en inte så angenäm bild. Men artikeln i Aftonbladet var fint skriven och på bilderna syns inte ansiktet på Zoe. Det gör mig så glad, och förstärker min positiva bild av Carola. Vilken tur att min käre make skaffade Aftonbladet Plus häromveckan för att kunna läsa om mig 🙂 Det lät jag själv bli, men nu kunde jag läsa Carola-artikeln. Det gäller bara att inte scrolla fram kommentarerna. Om jag nu inte redan var krasslig skulle jag kunna få allergiska utbrott av att läsa alla dessa tyckanden. Inte bara hos Carola ser jag det, utan överallt där människor kommenterar fritt. Och inte bara kommentarer av negativ art, utan i all välmening ger människor oefterfrågade råd om vad som är rätt och fel, bra och dåligt. Vargspråk är vad det är. Jag tycker bättre om giraffer och försöker mota ut den där vargen ur mitt eget språk. Det är inte lätt, men jag vill öva.

Apropå hjärtan. Har det inte gått väldig inflation i bilder där två händer bildar ett hjärta? Jag såg det igår i en annons och ser det på alla möjliga håll. Första gången var det fint. Men från fint till tröttsamt går fort nu för tiden. Liksom det mesta går fortare än för hundra år sedan. Då tog det flera dagar för överlevarna att komma i land från det iskalla havet. Obegripligt.