Det slår mig att en sjukdomsperiod inte enbart är en övning i tålamod, utan också en övning i hopp. Jag har kommit så lindrigt undan, ser jag när läser om de verkligt sjuka. I bloggar, brev och artiklar. Vänner och okända som inte vet hur snårig och svår vägen ska bli för dem. Eller till och med vet att de är på väg mot avsked vid en ändstation. Åtminstone för det liv vi känner till.
Så ohyggligt svårt jag har att föreställa mig just det. Hur hitta hoppet om tiden är utmätt? Jag tror att hoppet om evigt liv inte alltid skulle vara en hjälp, när det är här och nu jag vill leva. Så tacksam att få göra det. Tacksam att min sjukdom, hur oförklarlig den än är, bara verkar vara en avkrok i ett annars friskt liv. En allvarlig (men fullt botningsbar) diagnos avskrevs igår, och jag har fått sluta med medicineringen. Så glad jag är att jag redan börjat bli friskare när jag fick det beskedet. För diagnosen, som visade sig vara fel, och den omfattande behandlingen gav mig något när jag var som sjukast. Hopp.
Nu är det möjligt med korta och vilotäta promenader och jag föreställer mig att jag sakta men säkert ska orka mer och känna tyngden i huvudet ge sig av. Mental träning. Vid sidan av hoppövning och styrketräning.
Vad härligt att höra att du är på väg till det bättre och att ni kunde avskriva den hemska diagnosen. Jag önskar dig all lycka. Ta det bara försiktigt nu.
Tack goa Moa! Det var en rätt allvarlig sjukdom (om den inte behandlas) men ändå fullt botningsbar. Jag la till det i inläggstexten nu när jag märkte att det såg så farligt ut 😉
Ska försöka lyssna på dina ord om att ta det försiktigt!
Vad bra att det inte var så illa ändå! Men det måste vara frustrerande att inte veta vad som är fel…
Vad lustigt att du skrev goa Moa, det är nämligen vad jag kallas. Goa Moa, Mos-gos, Gos-Mos, Gosan, Goa you name it 😉 Både på jobbet och rent privat. Hur kom det sig att du skrev det, lite nyfiken bara. 🙂 Är det för att det rimmar på Moa?
Hoppas du fortfarande mår lite bättre. Kram
😀 En go kommentar som har skrivits av en Moa. Goa Moa helt enkelt. Kul att du kallas det. Mysiga smeknamn! Kram och tack!
Också glad att det går mot det bättre! Och att slippa tunga mediciner, så skönt. Och bra att annat nu kan ge dig hopp än möjligheten till en trolig diagnos. Att du blir bättre! Kram
Tack så mycket, Hedda! Ja, det är fantastiskt att tunga mediciner finns när de behövs, men skönt att slippa dem! Kram!
Så skönt att det gick och stryka en tung diagnos och att du slipper medicinen. Tänker på dig och hoppas att du snart ska få känna dig frisk igen!!
Tack så mycket Ekke, för dina varma ord och din förhoppning!
Vad skönt att det går mot det bättre. Skönt att det inte var vad man trodde o att du slipper den medicinen. Ber nu att det ska fortsätta framåt med hopp och vila och förtröstan. Tack för uppmuntrande ord på min blogg.Det har varit av verkligt värde denna vecka. Kram mitt i natten
Tack kära Kristina…som kämpar så och som jag önskar allt tillfrisknande som finns!
Kram, med hopp om att du sover nu istället.