För lite sömn och för oberäknelig sjukdom. Då krävs höstmedicin. Efter ännu en dag av vila packade jag med te och saft och torra mariekex när jag hämtade sonen från skolan. En kort tur med bilen till min barndoms gata och min barndoms damm.
Hit gjorde jag utflykter i alla årstider i min egen barndom. För ungefär fyrtio år sen. Obegripligt. Hur blev jag så här gammal? Jag som nyss var ett barn som drack saft ur en gammal sirapsflaska just här.
Saft i sirapsflaska. Ger minnen av barndomsutflykter med mormor.
70/80-talsbarnens termos. 😉 Varm choklad var det ibland.
jag måtte vara trött, läste hostmedcin och tänkte nej inte hosta ovanpå din sjukdom. Vad härligt med en liten picknick. Såna är alltid mysiga.. Minns alla minipciknickar jag hade med barnen även om de bara sträckte sig till baksidan av huset . Så njut så länge de vill vara med. Din kommentar om väntrum hade kommit till mig men jag hade ej varit ute o godkänt några. Nu ligger den uppe.
Kramar
Förlåt att jag lurade dig med rubriken! Ja, de små utflykterna har jag alltid tyckt om och jag är glad att det finns lite ork att göra sånt igen. Även om jag var ruskigt trött efter den här lilla turen…
Vilken fin liten utflykt! Låter som en skön stund. Kram!
Det var det! Välkommen med nästa gång, och påminn mig om alla våra strövaräventyr. 🙂