Det här med humor kräver fingertoppskänsla. Det är lätt att bli missförstådd och feltolkad som skämtare. Det som är väldigt roligt i mina öron kan vara obegripligt eller rent av föraktfullt i andras och jag har ett ansvar att både tänka till före, och att dra lärdom och be om ursäkt de gånger skämten landar fel. Alltför många har blivit utsatta för verbala kränkningar i skolan, på arbetet eller kanske i det digitala samtalet för att sen få höra att de inte kan ta ett skämt.
Men skämt som förminskar andra är inte humor. Det är att göra sig rolig på andras kostnad. Om man ska skämta om andras arenor och andras livskamp krävs en särskild lyhördhet och inlevelseförmåga.
Serien Carpe Diem har misslyckats två dagar i rad nu. Jag har varken erfarenhet av ADHD eller schizofreni, men jag reagerar starkt mot sån här slags humor. Särskilt starkt reagerar jag för att psykisk ohälsa generellt hanteras så nedsättande jämfört med fysisk ohälsa. Jag känner inte till denne Niklas, och vet inte vad han har för erfarenhet av psykiska besvär, men de här försöken till humor får mig att tro att han inte har det.
Tänk dig en annan text i seriestripen hos doktorn, där skämtet handlar om cancer eller nån annan svår fysisk sjukdom hos barnet. Roligt? Nej, det tycker inte jag heller.
Svårt det där… just psykisk ohälsa ses ju felaktigt som ett personlighetsdrag – man ÄR schizofren i stället för HAR schizofreni osv. Såna där skämt är ju knappast roliga för dem som har diagnoserna i sin närhet. Själv har jag ju en schitzofren granne som gör vårt liv eländigt om vi inte håller oss inomhus och fast jag försöker tycka synd om henne är det så svårt att inte hata… skämtar hemma för att göra det lite mera drägligt men skulle inte skämta i offentligheten…
Nej, jag tycker inte eller att de två serierna var roliga, framförallt inte den om ADHD eftersom den jämställde ADHD med att vara/bete sig som ”en skitunge”. Man undrar verkligen vad tecknaren/författaren har för människosyn och vad man kan förvänta sig nästa gång…..
Och att det så ofta skämtas om dvärgar!
Tack för ditt viktiga inlägg, jag håller verkligen med. Jag har svårt för skämt som förminskar andra, skämt på andras bekostnad. Har varit med om det både då det gäller min ena dotter som är från Nigeria, och min andra dotter som har autism. Inte roligt… Hälsningar Maria http://2012mmmmdagbok.wordpress.com
Tack för era hälsningar! Det är så skönt att få bli speglad i sina egna tankar i såna här viktiga frågor, så det betyder oerhört mycket att det inte är tomt i kommentarsfältet.