Att packa en termos te och mötas en stund med en vän är också ett sätt att resa. Så har jag rest några gånger de senaste veckorna. Möten stilla men i en hast. Snabbt ordnade och inte så långvariga, lagom för någon med begränsad ork men längtan efter samtal. Någon som jag.
Idag ett till sånt möte – med en långväga vän. Gott.
Och guld och hav som fond.
Mysigt! När jag var liten åkte vi alltid till ett speciellt ställe vid havet när åskan gick. Där satt vi sen och mös. Ditt inlägg påminner mig om det.
Åh, det låter helmysigt!
Så härligt det låter och så väl unt alla såna här roliga saker är för dig. Vacker bild oxå . Tack för böner och omtankar. kramar
Tack Kristina! <3