Idag mår jag lite bättre igen, efter att den där promenaden häromdagen tagit musten och tillfriskningskänslan ur mig i flera dagar. Nu tar jag det lugnt med halvraska promenader, eftersom jag tydligen inte är frisk nog för det, och eftersom jag har anledning att hålla mig så pigg som möjligt i helgen.

Istället för promenad tog jag en liten person till hjälp att flytta på lite prylar. En bänk återfick sin gamla plats vid den hängande ljuslyktan som snart ska lysa upp kvällarna igen. Där kan jag sitta och vänta in vännen höst.

Den lilla personen är liksom sin storasyster hemma idag, och njuter sommarlovets sista timmar. Snart börjar vardagen för dem båda, efter ett sommarlov och läsår då deras pappa jobbat mer än vanligt och deras mamma varit sjuk hela tiden. Nu vågar jag hoppas att jag ska kunna börja jobba åtminstone deltid i höst, och med det hoppet i åtanke kan jag se bättre vad den sjuka tiden Faktiskt givit. Den har givit en massa tid med barnen. En ostressad mamma som funnits hemma hela tiden. Men samtidigt en mamma som inte orkat med särskilt mycket annat än att vila. Sjukdomsvinster och sjukdomsförluster. Det är väl det som är livet. Både vinster och förluster.