Varje dag åtskilliga tabletter. En viss förbättring, men långt ifrån den förväntade. Ny doktor, nya teorier. Och därmed glimtar ibland tanken till på om alla dessa kraftiga läkemedel har drabbat min kropp förgäves. Det brukar sluta med tanken att nej, för även om resultatet ännu inte leder på väntad väg så var det nödvändigt att försöka eftersom en delvis bekräftad misstanke funnits. Men ändå kommer tanken tillbaka då och då när jag sväljer tablett efter tablett. Är allt detta förgäves?
Idag kommer de tankarna, och jag svarar mig själv med vännens sång. It’s not in vain.
Otroligt vacker sång!!!
Jag fastnade direkt.
Vain vet jag inte vad det betyder.
Men helheten gjorde det lättare.
Jag önskar dig tillfrisknande.
Och att tillfrisknandet inte ska dra ut så på tiden.
Men jag önskar också att du känner Guds omsorg.
Kram
<3
In vain betyder just "förgäves". Kan tänka mig att den sången kan ge dig tröst med.
Tack för din goda önskan!
Jag tänker att När vi bett och bett om Guds hjälp och ledning i detta då får vi hålla fast vid att det inte är förgäves. Men jag förstår att tankarna kommer när det tar mycket längre tid än man vill och trott. Men vi fortsätter och ber och tjatar på Gud som tål vårt tjat även om han hörde bönen redan första ggn.
Kramar
Det är tur att vi har en Gud som tål tjat, men svårt ibland att vara den som tjatar. Och livet i sig är aldrig förgäves, även om jag kan tro att somligt av det vi råkar ut för är både förgäves och onödigt – men att det ändå leder oss någonstans dit vi inte skulle ha hamnat annars.
Tack för dina ihärdiga böner!
Jag har inte hängt med helt, men har du kollat inälvsparasiter? Du behöver inte svara här alltså. En bekant fick lite samma symptom och upptäckte av en slump över 5 år efter resa i parasitens hemland.
Noga kollad! (Det kan jag säga fastän jag legat lågt med detaljer här). Även om jag ibland undrar hur det står till med faeceskompetensen här i vårt land. 😉