Det är internationella kvinnodagen. Varje år, och särskilt efter sociala mediers intåg, dyker det upp ett och annat ”grattis” till kvinnorna den här dagen. Grattis? Det låter lika märkligt som om nån skulle gratulera ett värnlöst barn 28 december. De här dagarna är väl ändå till för att påminna om sånt som behöver förändras. Jag önskar i alla fall att de vore det. Att det skulle handla om att förskjuta orättfärdiga strukturer. Det är många kvinnor som lever under oschyssta förhållanden. Betydligt fler kvinnor än män. Ibland blir jag så våldsamt trött på att världen, tevetablån och näringslivet domineras av vita män. En fredag var 100% av de medverkande i På spåret vita män… Hundra procent manliga programledare, deltagare och musiker. För det finns inget försvar. Och då är en sån sak bara den rätt oförargliga toppen av det massiva strukturisberget.
Till och med i fråga om sjukdom är det vithetsnormen som gäller. Sonen blev febrig och började få utslag. Det var bortkastat att googla eftersom all information utgår från att det är på vit hud som vattkopporna sitter. Inte en enda ickevit bild dök upp. Så nu bidrar jag på strulturförskjutardagen med tre vattkoppor i olika skeden. Varav en solbelyst. Svenska barn har ibland hud som ser ut så här. Just det här barnet har nu betydligt fler vattkoppor.
Det är lätt att förtränga egen sjukdom när ens barn mår dåligt. Men då och då far det genom huvudet att varken jag eller min mamma vet om jag har haft vattkoppor eller inte. Jag fick det inte när min lillasyster hade det eller när dottern hade det i början på årtusendet. Jag hoppas det betyder att jag hade nån osynlig koppa som barn. Det är som med det mesta här i livet. Bara att vänta och se. (Och kontakta en av alla instanser som har utrett min evighetsfeber för att kolla om de har testat för vattkoppor)
Gryningshimlen vid ett nattligt uppvaknande.
Jag minns mina vattkoppor som oerhört plågsamma. Kram till sonen din❤️
Däremot lönade sig min vattkoppserfarenhet eftersom jag var den enda i en väninnas bekantskapskrets som med säkerhet visste att jag hade haft det. Hon skulle föda och åkte in till infektionskliniken pga misstanke om vattkoppor(minns detta vagt, om det var hon eller om hennes lilla dotter hade det), och jag, då 16, tog bussen till sjukhuset för att hålla handen tills hennes man kunde komma ifrån jobbet till själva förlossningen.
Det hann han inte. Jag var med om hela förlossningen. Och dessutom satt jag med den nya vackra varelsen i famnen när fadern rusar in. Snabbaste förlossningen jag hört talas om, och det mest magiska jag sett. Surrealistiskt dessutom eftersom infektion inte hade vanlig BB-utrustning, trasiga fotstöd, operationslampan trasig osv (hon slapp sy).
Så innerligt tacksam att ha fått vara med om ett barns födelse!
Nu hoppas jag innerligt att du inte smittas, och hoppas sonen tillfrisknar snart❤️
Vilken otrolig upplevelse! Jag förstår att du vårdar det minnet ömt. Bara häromdagen hörde jag en kvinna (i ett sammanhang jag glömt) säga på teve att hon rekommenderade alla att nån gång i livet vara med vid någon annans förlossning.
Tack för omtankar. Tungt är det och omöjligt att sova när allt kliar och gör ont och barnafebern når rekordhöjder. Tänk de första som fick vattkoppor. Vilken skräck det måste ha varit!
Tack för att du uppmärksammar mig på sådant jag aldrig tänkt på. Att bara bilder på vit hud dyker upp när man googlar vattkoppor hade jag ingen aning om (fast jag har iofs aldrig googlat vattkoppor). Däremot har jag lagt märke till att det dyker upp fler och fler nyanser på ”hudfärgat” smink och det tycker jag är bra. Min bästis i tonåren hade alltid så svårt att hitta concealer eftersom hon är född på Sri Lanka och för 15 år sedan fanns bara make up i ljusa toner att få tag på i Sverige.
Det var förresten när jag var och hälsade på den vännen i Småland som mina vattkoppor bröt ut. Det tog ett par dagar innan vi fattade att det inte var myggbett jag hade på hela bröstet! Då var jag 24. Mitt sista någorlunda friska år… Nu vet jag inte vad jag babblar om men jag hoppas att din son blir frisk och pigg snart igen och att du inte blir smittad! Kram
Ögonen öppnas sakta på mig. För inte alltför många år sen skulle jag inte ens ha tänkt på att det bara var vita bilder som kom upp…
Det måste ha varit jobbigt att ha vattkoppor som 24-åring, när det är en riktig pärs redan för en åttaåring. 🙁 Undrar om det finns sjukdoms”kollegor” till oss som blivit sjuka i ME efter just vattkoppor. Just nu är jag glad om jag bara får en vattkoppeförälderskrasch och inte själva sjukan.
Kram till dig Rebecka!