Hemma hos barnen igen. Lyckans kramar och tacksägelse över att de finns i våra liv. Som väntat mår jag sämre idag, men försöker stå ut utan febernedsättande mediciner efter en helg på maxdos. Det tråkiga eftermåendet får mig att inse att det är långt bort att börja jobba. Ledsamt. Jag trivs med mitt arbete, och särskilt när bokskrivandet får ta viss del av vardagstimmarna. Nu är både jobb och romanförfattande avlägset.
Men vi kom iväg. En investering och en vederkvickelse. Trots att eftersmaken är varm.
Nu ska god mat intas på närmare håll. Födelsedagsmiddag hos kära mor.
Härligt att du och din man fick de här dagarna.
Önskar så att du slapp efterdyningarna.
Synd med jobbet också. Och författandet.
Kramar om
Vilka fina bilder!
Vad tråkigt att du känner att jobb är långt borta, det är ju också en viktig del av livet.
Jag önskar dig fram till den tiden då du kan se tillbaka på detta, och kanske rentav ha nytta av i ditt skrivande. Men vissa erfarenheter känns det kanske bäst att vara utan. Iaf medan de pågår.
Kram
Härligt att du ändå fick byta dina väggar mot andra väggar och då pysslas om och njuta det behöver man som sjuk.
Förstår att du saknar jobbet, det gör jag fortfarande efter mer än 20 års frånvaro.
Ber att det skulle komma en vändning som gick åt rätt håll och ber att Umeå besöket ska vara ett sånt.
Kram från en speedad värkande Kristina
Tack för era fina hälsningar! De gör gott! <3