Nu inviger jag julklappsbiljarden, som i mitt fall är en helt oväntad klapp från maken. En iPad! Var det nån som sa att man inte kunde bli lycklig av det materiella? 😉 Jo, när de mer livsviktiga önskningarna inte slår in kan de världsliga skänka en aning lycka. Det är roligare att vara sjuk i ett nytt kök med en padda, än med en skramlande trasig laptop i ett fallfärdigt kök.
Den morgonpigga delen av familjen är uppe och har ätit frukost.
Egna pepparkakor smulade i fil, annandagslyx och en succé. Själv åt jag fantastiskt vörtbröd givet som julgåva i en vacker julklappspåse med mycket smått och gott. Som gjorde gott. Tidningen Skriva hade jag önskat mig och är glad att inte ha fått. För jag konstaterar efter att ha läst en gammal tidning att det är mer deppigt än inspirerande att läsa om skrivande just nu. Det skrivande jag vill ägna mig åt. Romanförfattandet. Det där som kräver ett blyfritt huvud som orkar hålla koll på trådar åt många håll och kopplingar mellan tre romaner. Så just nu är jag ofrivilligt mer poet än författare av längre texter.
En novell har jag presterat under det här sjukdomsåret. I somras när jag var piggare en dag kom Drömlistan till. Nu bjuder jag ut den till alla som vill läsa. Och dikterna bjuds också gratis för den som hänger på Facebook. Nu gör jag det igen. Under hela advent var jag bortkopplad, men igår klev jag in igen. Osäker på hur länge jag ids stanna, men glad att ha sluppit se vita ”jagärinterasistmen-personer” förfasa sig över att deras jul blivit förstörd då de inte får se nedvärderande stereotyper i Disneyprogrammen. Det finns ganska många kvar konstaterade vår familj när vi såg paraden av 50-talsleksaker som promenerade in i säcken. Kanske ska jag sluta privatfejsbooka och börja poesitwittra istället. Vi får se vart paddan för mig. Kanske den blir en mirakeldoktor om jag pussar den?
Skulle tycka det var kul om du kommer tillbaka till facebook. Rolig present du fick.
Önskar dig en fin annandag.
I morgon reser vi hem.
Ska bli så skönt att jag knappt kan beskriva det. Vissa jular vill man helst bara glömma…
Ledsen att det blev så tungt för dig 🙁 Ibland får man lära sig den hårda vägen att det är många saker som måste vägas in när man ska besluta vad som blir bäst för alla – och kanske viktigast: för sig själv…
Åh jag fick oxå en padda… Det är löjligt hur glad man kan bli av en leksak även i vuxen ålder!!!
Jag önskar jag kunde tillföra ngt klokt gällande skrivande, envis feber eller ytligt facebookande men jag håller mig till att önska en god kväll! Och hoppas att lek med paddan kan avleda lite från ledan…
Kram
Ja, det är ledeavledande med lek! 🙂 Men just nu är paddan utlånad till en junior. Jag anar att det inte är första gången…
Tack för din önskan som anas där bland orden!
Grattis till julklappspaddan! Köpte en till mig själv inför jul för två år sen. Och visst är den en sån där sak som barnen har stor glädje av, också. Vi har än så länge lyckats samsas ganska bra om den här hemma.
Vad skönt att du sluppit det värsta på Facebook. Hoppas du ska få orken att kunna skriva. Har du börjat twittra förresten? 🙂
Nej, jag har inte börjat twittra och hade inte tänkt det, tills häromveckan när en god vän beskrev det på ett sätt som jag tror mig kunna ha nytta och glädje av. Vad tror du? Om du har erfarenhet av twitter?
Bra att det går att samsas om paddan! Nu skriver jag dock på iPhonen. Det går snabbare 😉
Ser fram emot poesitwitter! Har länkat till ett av dina poesiinlägg på twitter så du har redan varit där 😉 kram!
Oooh! Jag var in och tjuvkikade 🙂 Skönt att premiären redan är gjord så blir det inte så dramatiskt om det blir på riktigt sen. Tack min twitterinspiratör.