Det är eventuellt en smula knorkat att lura sin sjukdom med piller och följa med sitt barn till skridskoplanen. Fastän isen bara ligger ett par hundra meter bort så kostar det på att ägna en huttrande stund intill rinken. Nu ligger jag i soffan under en tjock filt med långkalsonger, fleecebrallor, strumpor, sockar, dubbla tröjor och dubbla fleecekoftor. Och fryser.
Galenskap som dessutom upprepat sig. Men härlig galenskap, för det är gott att få se sina barn i farten på hemmaplan. Aktiv fritid utan att det behöver vara en organiserad aktivitet av en kakförsäljande förening. Det är så mycket värt att isarna spolas och skottas så att alla barn med tillgång till skridskor kan åka. Igår kväll fick jag se båda barnen åka. I fullmånens sken och med skridskodiscomusiken på iPhonen.
Inte bara barnen vill åka. Flera gånger har katten följt med. Skuttat omkring på isen och spatserat på rinken och busat i snön. Intill skolan som jag sörjer varje gång jag ser den. I juni när den sista delen av stora snöhögen nyss har smält (nåt år var den kvar till Valborg) firas den 95:e och sista skolavslutningen i kommunal regi.
Kul med en katt som vill vara med på skridskoplan 🙂
Vår hund gillar det också men det är ju lite svårare med hund för då måste man fråga runt om någon är hundrädd.
Jag förstår att det inte var helt enkelt för dig att följa med till plan.
Men samtigt en glädje att se ditt barn åka.
Jag önskar så att du kunde få göra sådana saker utan att kroppen säger ifrån efteråt.
Många kramar från mig.
Jag hoppas det inte är för många katträdda vi har skrämt. Rätt häpna blir de i alla fall över att se en katt som springer före oss dit, leker och sen följer oss hem så fort vi ropar 😉
Det ena du vill det andra du kan, talesätt som beskriver vår vardag. Vi vill så mkt som kostar så mkt. Hoppas du återfår värmen snart och att glädjen värmer innifrån. Kramar
Jodå, sen värmde både glädjen och febern inifrån. Du vet alltför väl hur det är med att aktiviteter sliter helt orimligt på kroppen…