Minns du hur det var när du inte hade det som du nu har?
Det som du en gång längtade efter. Det som gjorde att hjärtat grät i saknad.
Kärleken, barnet, vänskapen, livsuppgiften, det trygga hemmet. Vad än det var som du saknade så kanske du har glömt en del av den där desperata längtan som slet i kroppen. Jag hade det.
Men så blev jag påmind häromdagen om min unga längtan efter kärlek innan Kärleken kom, och minnet gjorde mig än en gång förundrad över vad jag fick. Att jag fick. Och nu en sång som gjorde längtan efter barnen fysiskt närvarande igen. Väntrumläsaren K som redan givit mig otroliga ord om vad min roman betytt för henne gav mig denna sång. Som jag inte hade hört förrän idag men nu har hört igen och igen.
Till dig
Sarah Dawn Finer
Text och musik: Mauro Scocco
Till dig
som ännu inte har nåt namn
du är bara en dröm
jag hoppas ska bli sann
Till dig
med all den kärlek jag vill ge
jag har väntat länge nu
känns som en evighet
Till dig
som jag hoppas jag får känna
ditt lilla huvud mot min arm
lilla stjärna utan namn
Innan åren springer bort
innan det är försent
jag är bara en bland
miljoner som längtar
jag vet tro mig jag vet
Till dig
som jag vill se växa upp
torka tårar från din kind
få dig att skratta
att vara still
Till dig
ett löfte som du får
jag lovar att älska dig
så mycket som det bara går
Tack Sarah Dawn Finer och Mauro Scocco! Den här sången påminner mig om hur det var. Jag som tror att jag hela tiden minns, blev ändå påmind på ett nytt sätt om den där fysiska längtan. Hur jag bokstavligen kände famnens tomhet innan vår dotter kom. Detta mirakel som fyllde kroppen med en lycka jag aldrig tidigare upplevt. Hur armarna fortsatte att sakna också efter att hon kommit med all sin lilla storhet in i våra liv. Famnen som var beredd på fler att älska.
Länge trodde jag att det fortfarande var det lilla spädbarnet som jag saknade. Ända till den dagen då vi fick veta. ”Det finns en tvåårig pojke för er”. Och den lilla famnen vidgades på ett ögonblick. Jag som hade tänkt mig hur det lilla spädbarnet skulle ligga där intill mig i sängen märkte att kroppen gjorde plats för en lite större barnakropp. Det barn jag då visste fanns och föreställde mig sovande intill mig. Som han fortfarande gör. Snart fyra år senare. Ännu liten fast större.
Sarah Dawn Finer lovar ”att älska dig så mycket som det bara går”. De orden tar tag i mig, och studsar mot de ord jag fick höra av sexåringen igår. vid nattningens förtroliga stund ”Jag älskar dig mer än jorden är värd!”. Som de kärleksfulla SMS som trillar in från ett stort barn på väg mot ungdom. Att de älskar mig. Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig! Lika stort som det är att jag är älskad av deras far. Jag som olycklig tonåring trodde att jag inte skulle få uppleva kärleken. Sen dess har den flödat. Jag är så glad över påminnelsen om hur det var, som gör mig än mer förankrad i det som är nu. Gott.
Bilderna är hämtade från Siterte sitater, där ord ur mina dikter får nya vingar. Tacksam.
Å så fint.
Och stor igenkänningsfaktor.
Själva hade vi ställt in oss på att få ett större barn.
Kanske 7 eller 8 år.
Men han var nyss fyllda 4.
Vi fick mer tid på oss att fylla på med kärlek.
Och till hans lillebror också som då var 2.
Att få barn är det största som finns.
Och att ha en bra man också.
Du sätter så fina ord på allt det här.
Och jag tyckte också om sången av Sara Dawn Finer som du skrev här.
Jag är så tacksam till Gud som ordnade allt det här.
Sen vill jag ju att han ska göra mig frisk också.
Och det förstår jag att du vill också.
Att febern ska gå ner.
Många kramar från mig.
Å, här trillar tårarna. Så fint! Både dina egna texter och sången du lagt upp.
Jag tror att jag glömmer emellanåt hur det var innan, men då och då påminns jag. Som nu. Tack!
Du skriver så fint Cecilia! Åh vilken fin sång! Den sätter verkligen ord på längtan!
Tack för kommentaren på min blogg 🙂
Tack för era ord! Ja, visst är sången fantastisk?! Tänk den på ett bröllop…. Då hade jag inte velat vara gäst med hemmagjord, icke vattenfast maskara 😉
Längtorna finns där inom oss, ibland som svarta tomma hål, ibland som ljusblåa lätta moln. När du beskriver dina kommer mina ut som salta vattendroppar… Tack ändå 🙂
Sofia! En bön för dina längtor, och ett tack för dina ord. Kram!
så fint! Tack till dig Cecilia!
Och till Mauro och Sarah.
Och tack till Ekke!
Vad roligt att du tyckte så mkt om Till dig! Det är en fantastisk känsla när man tänker tillbaka och inser att man fått det man längtade. Så tänker jag ofta om min stora kärlek, maken, som jag aldrig trodde jag skulle träffa.
Vet inte varför jag vill berätta för dig, jag bara vill det. Om allt går som planerat (läs hoppas, önskar och ber) får vi en egen bäbis att älska i mars. Och tänka att vi fått vad vi längtat efter om. Nästan precis ett år efter jag läste Väntrum första gången. Känns stort och spännande. Och läskigt förstås. Men såklart mest av allt helt fantastiskt, att vi får vara med om detta.
Åh vad glad jag blir för att du berättar! TACK! Och GRATTIS! Jag är så otroligt glad för er skull, och önskar, hoppas, ber att allt går väl!
Tack också för att du tipsade om Till dig! Inte bara jag fick glädje av det tipset. Så fin och viktig sång!
Kram och all lycka!
Vad vackert, Cecilia. Din text, din hisotria, sången, sorgen, lyckan.. Kram
Tack Amanda! Oj så jag önskar dig att snart få landa i vissheten om att allt gått väl. Styrkekram!
Att gå in och läsa här när jag sitter på jobbet var ingen bra idé, svårt att plötsligt dölja blanka ögon och lite snuvigare näsa… Dina ord är viktiga och berör!
Tack så mycket Johanna! 🙂