Idag är det söndag och nästan precis ett halvår sen jag blev sjuk. Ledsen.
Såna dagar låter jag andra be och tro på under och positivt tänkande. Jag tror mer på ärligt kännande än positivt tänkande. Att våga vara i den känsla som är, även om den är uppgiven och mörk. Då hittar den lättare ut ur kroppen.
Såna dagar passar mild och känslosam musik.
Ett halvår, det är länge. Du har varit sjuk hela den tid som vi har varit hemma med vår dotter, det är nästan ofattbart. Jag önskar dig kraft alla de tunga stunderna. Och såklart önskar jag väldigt starkt att du snart blir frisk! Kram
Tack för all din önskan och omtanke! Ibland drabbas jag av tanken att denna sjukdom skulle ha kunnat dyka upp för fyra år sen och äventyrat hela vår adoption. Så fastän jag innerligt önskar mig frisk så är jag så oerhört lättad att det inte kom då.
Kram!
Maken frågade vad jag gjorde tidigare idag, och jag sa att jag skrev en kommentar på din blogh. Berättade också att du haft feber i ett halvår. Han sa då: ”det är precis som min kollega, han hade feber i ett år. Ingen vet fortfarande varför.” Han avbröt sina doktorandstudier pga sjukdomen, men nu några år senare är han helt återställd. Helt kry, som vanligt.
Inte för att andras hälsotillstånd påverkar din situation, men kanske kan det ge ett litet uns av nytt hopp.
Hoppas verkligen du snart ska få känna dig bättre igen!
Tack K för att du och maken delar med er! Det är sant, det ger hopp att förstå att såna här sjukdomar faktiskt finns…. Glad att höra att kollegan mår bra nu. Dit längtar jag.
Tack!